Det är dags för avslut

Kom nu, det är snart dags.

En fantastisk utspark är gjord, en fin avslutningsmiddag med RS, lärare, SLU och de andra närmast sörjande. Med ärovördig filmvisning av vårt sista mästerverk, där vi i sista stund fick hyfsad ordning på tekniken. Idag kan jag inte ens öppna filen, så mycket hatar tekniken oss, men den når er förr eller senare ändå.

Dags att säga hejdå till de som utgjort ditt liv de senaste tre åren, och vilket gäng vi har varit. Dags att säga hejdå till de som dunkat dig i ryggen när du vunnit, fångat dig när du ramlat av, kramat dig när pressen varit för stor. Kört till tävling, kört till sjukhus. Kört till ICA.

Dags att säga hejdå till de som gjort samma resa som dig, som kämpat lika målmedvetet som du. De som känner den du blivit utan och innan. De som också vet, de som varit där, de enda som egentligen kommer förstå. De som tejpat fast godis på din dörr när de vet att du kommer hem sent. Som har mockat hagar i ösregn, bytt i serier, hoppat 160, fått köldutslag, och inte ångrar en sekund.

Till de som är de första någonsin att ta examen på det nya, treåriga hippologprogrammet. Till de som är lika sprängfyllt och rakryggat stolta att ha klarat det, över allt vi lärt oss. Till de som är lika sorgsna över att resan är slut och att inget mer blir sig likt.

Allt vi undrar är var tog tiden vägen.