Det är INTE fantastiskt i Lanaken...

Hej på er, förlåt för att det har dröjt men jag har inte haft något internet! Cirkusen har i alla fall lyckats ta sig hela vägen till Lanaken i Belgien under veckan. Elva hästar totalt, två stora lastbilar och en liten med släp, och bara en GPS... Tappade bort Iza och den ena lastbilen två gånger (hehe).
  

Det är inte fantastiskt här (vet inte varför folk ens påstår det?) och jag har varit fasligt bitter ända sen vi åkte. Lyckades hamna i bråk med gubben på färjan om att öppna luckan på lastbilen. Till mitt försvar hade han taggarna utåt innan jag ens börjat tjata om att hästarna inte fick någon luft, och att det fanns typ 15 lagar som sa att dom var tvungna att få det, och var han verkligen säker på att han ville tjafsa om det?!
  
Han gormade tillbaka att han inte skulle få plats med alla lastbilar och rusade därifrån. Till historien hör ju också att färjan inte ens var lite full. Han hade lätt fått in en lastbil till bakom våra och mittenfältet var helt tomt. När färjan är full-full måste man typ fälla in backspeglarna, så han hade egentligen inget att komma med.
  

Utöver det har jag också varit irriterad på:
- uppstallningen, som var det snuskigaste jag varit med om. Måste verkligen försöka hitta ett annat på vägen hem, men som ni kan förstå så är det lite av ett projekt med så många hästar...
  
- att alla våra lastbilar ska tankas på olika ställen och att alla våra blåsor är olika tåliga, känns som att vi stannade ungefär hundra gånger på vägen.
  
- att gps:en inte hittar.
  
- att vi kom fram till tävlingsplatsen klockan halv ett på natten och det första jag gör är att köra fast i leran så dom fick komma och dra loss mig.
  
- det faktum att det är lera ÖVERALLT här, och knott.
  
- att stallen är på gräs och alla mina hästar gräver i boxarna, jätteroligt när man har tre skimlar och dom är konstant bruna.
  
- alla galna hästar.
  

(Det var sådär poppis att jag lämnade stallet 3.30 och var tillbaka kl 6.00 första dagen...)
  
Jag inledde i alla fall en lite lyckligare väg i samma stund som chefen kom med en Snickers, och nu efter några nätters bättre sömn börjar det kännas helt ok. Hästarna är superduktiga, både Gullan & Corporal var placerade i sina klasser igår. Småtjejerna, som ni nog inte har fått träffa än har också varit duktiga.
  
Det här är Indie – som mer formellt heter H&M Indiana, och lite mer informellt kallas för Mamma Mu:

Och det här är Märta – som egentligen heter H&M Second Chance:

Fina Cassius Clay!
  
Ponnyn (alltså Cassius Clay) har ändå varit bäst, för har vunnit båda sina klasser! Här är han nöjd och glad med vår super-duktiga praktikant Rebecka som följt med hit. Det är fullt upp här hela dagarna så hennes hjälp är väldigt uppskattad!
  
Här har ni lite blandade bilder tills vi hörs nästa gång: