Det fina med unghästar

Under mitt första år på Hippologen, nere på Flyinge, läste vi alla praktiska ämnen i block. Vi fick testa på körning under det andra blocket och repetera grunderna i ridningen under block 3+4. Men det blocket som jag och min grupp fick börja med var unghästblocket.

Unghästblocket var helt klart det roligaste blocket. Vi blev indelade två och två på varsin unghäst. Jag och min klasskompis Anna fick givetvis den största unghästen (då vi var längst) vid namn Zaranoff (som vodkan). En stor fux, född 2013, e Zuidenwind – Londonderry. De hade visst kämpat en hel dag med att försöka fånga honom på betet innan han kom till oss...

Här övar vi på att stå uppbunden och att bli flätad. Noffe uppskattade pyssel.

Noffe (som vi kallade honom) var en känslig kille, men med ett väldigt stort hjärta. Vi fick helt klart äran att arbeta med den bästa unghästen, som gick från "vildhäst" till ridhäst. Vi arbetade med longering, löshoppning, att visas för hand och givetvis inridning. Till vår hjälp hade vi Martin Umaerus och Gitte Johansson - två otroligt skickliga och kunniga lärare.

Här är Zaranoff efter avklarad Häst vid hand- & Löshoppningsexamen.

Varför är det så kul att jobba med unghästar? Man får en speciell relation till unghästarna som inte kan någonting sedan tidigare. De är som ett vitt A4 som man sedan får rita figurer och former på med färgglada tuschpennor. Det du lär dem är det de kan. Det händer så mycket under en kort tid och det är rätt häftigt att få vara med och se den utvecklingen.

Nu under andra året, här på Strömsholm, har jag fått äran att ta vid och jobba vidare med Åsa Johanssons (vår stallchef) egna uppfödning Don Aparte. Appe (som han kallas) presenterade jag i ett tidigare inlägg, men han kan inte presenteras för många gånger. Han är född 2012, e Ampere - Don Schufro och har ett minst lika stort hjärta som Zaranoff.

Appe och jag på Tågbanan, Strömsholm. Foto: Andreas Olsson

Appe rör sig trevligt, är snygg och älskar att bli pysslad med (han också). Han har dessutom en fantastisk inställning till arbete och är alltid lika glad och nyfiken. Jag är verkligen tacksam för att vi får utvecklas tillsammans.

Vi arbetar vidare med dressyren, mycket uteritter, klättring på åsen, konditionsträning och hoppar. Appe har tidigare bara löshoppats, så det har blivit upp till mig att hoppa in honom nu...

 
Ja, någon naturlig hopptalang kanske han inte är även om det tar sig...
Foto: Andreas Olsson

Vi lär oss tillsammans och jag tycker att det är fantastiskt kul med unghästar!

/Christoffer