Dramatik, men inte med hovslagaren!

Hej!

Lovade ju att bli bättre på att fota och hade tänkt dokumentera Loppans riktiga sko-debut, men hade visst glömt telefonen på jobbet igår så det blev inget :(

Igår (innan jag sumpade telefonen) fick jag ett samtal från stallet. En tjej därifrån var på väg hem men tyckte att något verkade skumt i uteboxarna. Hon kollade in i Loppans box och möttes av en ynklig liten häst som hade rullat fast i hörnet under krubban! Lyckligtvis har jag inte bara observanta utan även väldigt handlingskraftiga stallkompisar, så de lyckas vända henne med hjälp av linor så att hon kom upp på benen igen. Loppan hade varit jättesnäll och förstod väl att hon skulle få hjälp, ingen panik och stress utan hon lyckades resa sig upp utan vidare bekymmer. Som tur är var hon helt oskadd utan så mycket som ett skrapsår, men det är verkligen så himla äckligt när de rullar fast - det kan ju sluta hur illa som helst! Tusen tack till grymma stallkompisar och högre makter för att Loppan klarade sig utan en skråma!

Hovslagarbesöket då! Loppan har ju alltid varit hur snäll som helst med hovslagare, men man vet ju aldrig hur de reagerar på skor och dessutom har hon ju varit lite uppe i varv efter flytten. Jag behövde dock inte skämmas det minsta, hon skötte sig 100% utmärkt! Trots att hästar gick in och ut samt att hundarna hade fest på resterna från verkningen runt Loppans ben stod hon som ett litet ljus, med ett godtagbart undantag för när han skulle nita av sömmarna på "pidestalen". Då försökte hon dra bort hovarna ett par gånger, men det var inget mer än så och hon gav med sig rätt omgående.

Vettig och bra hovis också, det är så viktigt att de inte bara skor fint utan att de är trevliga mot hästarna också. Jag kanske framstår som lite blödig nu, men jag tycker inte att det finns något värre än hovslagare (eller veterinärer, massörer etc. för den delen) som stolpar förbi hästen och sätter igång med sitt arbete direkt utan att säga hej eller vara genuint intresserad av att veta vilken individ de faktiskt ska arbeta med. Arrogant och alldeles för vanligt, tycker jag.

Nu har Loppan alltså skor fram, jag hoppas de sitter kvar och att hon inte lyckas broddtrampa sig själv i hagen :)

Löshoppningen är flyttad till lördag, jag får se om det blir någon typ av aktivering ändå imorgon kväll! Nu ska jag ladda om och käka finmiddag i stan, kanske tvätta håret som har varit fullt av lucern-hack hela dagen på jobbet efter att Loppan drog en frustning med munnen full av mat, rakt i ansiktet på mig.

Livet som hästtjej; Sådär halv-glamoröst för det mesta, men alldeles underbart ändå!