Dressyr för Kyra

Idag red vi för självaste Kyra Kyrklund! Inte helt otippat var det sits det handlade om, vi introducerades till ett hjälpmedel för att komma till inverkan med säte, skänklar och en stilla hand, samt hjälpa till att komma ner i sadeln och bli stabil i sitsen.

Mirakelmedlet är två sporremmar fastsatta framtill i sadeln där man krokar i ring-och lillfinger, lagom lång så att linjen armbåge-hand-bett inte bryts. Handen blir då väldigt stilla och du är så illa tvungen att börja fundera på hur du använder resten av din kropp. Fokus låg mycket på underskänkelns verkan - att uppmuntra hästen till att spänna magmusklerna och på så vis samla sig.

Det var ingen övning som gav en wow-upplevelse på en gång, men ett verktyg att jobba med, fundera på, analysera resultat och komma fram till något smart i slutändan! Något att klura på alltså.

Wanbori har hoppat han, visade sig vara något av en utmaning. Han blir lite svår att påverka i banhoppningen, åt båda hållen, så vi får vara ännu noggrannare i markarbetet och sedan försöka ta med det till hoppningen. Men det finns hopp i honom, han gjorde flera fina språng också, så jag tror det är en bra utmaning. Nyttigt för både mig och honom. Nu ska han få ta det lite lugnt under helgen efter sin första vecka som hipp-häst, titta på träd i skogen och longering är planen.

Rensa hjärnan lite helt enkelt, det är det fler som behöver göra! Ridningen har känts bra i veckan, känner mig laddad och är i ett bra steam helt enkelt! Fin stegring på utvecklingskurvan nu med utmaningar på rätt nivå. För lagom tills man tror sig ha kommit på vad allt handlar om, så kommer alltid någon lärare och skakar om lite och upplyser en om saker som ska få en att ta nästa steg! Vare sig det handlar om dressyr, hoppning eller examensarbete, så känner man sig för jämnan lätt borttappad och har ständigt något nytt att fundera på och försöka lösa.

Och då går man från lektionen, mer förvirrad än när man kom dit. Fast på en högre nivå.