Dressyr på engelska

Det är tur att vi jobbat bort scenskräcken vid det här laget. Igår red vi lektion för en engelsk fellow, alltså den högsta ridlärar-nivån, inför resten av konferens-deltagarna från hela världen. Kanada, Malaysia, Sydafrika, Finland, Frankrike, så vi fick vackert förklara vår ridkänsla på engelska men det gick bra det med. Tanken var att det skulle vara en demonstration av undervisning i grupp, och hennes undervisningsstrategi var att ha en dialog med oss ryttare genom hela passet, reflektera och analysera.






Mexx kändes fin, vi har tagit ett stort steg framåt den här veckan.

Avslutade dagen med att ha två kvällslektioner på Nyby Torshälla, där jag gjorde praktik förra året. Att se sina elever få riktiga aha-upplevelser, det måste vara bland det roligaste som finns, näst efter att få uppleva dem själv... Mjuk stilla hand framför sig, erbjuda ett stöd men låta hästen själv söka kontakten, och inte backa sig till den, tänk vad bra det hade varit om man hade förstått det när man var 14.

På frågan vad de tog med sig från dagens lektion fick jag flera smarta svar, varav i alla fall två var hela känslan!! där ponnysarna verkligen slappnat av och blivit lika mjuka som ryttarnas ridning. Det är vackert det.

Dagens ridpass för min del var hur kul som helst, mer individuell undervisning idag där jag och Angelica red tillsammans. Marianne börjar sakta men säkert lura oss till att bli dressyrryttare på riktigt och idag kände mig som en liten dressyrtant. Halfpasses, shoulder in, halfsteps, flying changes, jag tror det är nu det roliga börjar! Är anmäld till dressyrtävling om ett par veckor och det ska bli väldigt roligt. Hon är bra fin, Mexxan. Imorgon ska Chimeca och jag demonstrera level 3-hoppning, hoppas han är laddad.

Over and out!