"En del att göra nu"

Ni imponerar! Har fått sådär 300 namnförslag, massa feedback och tips på vad ni vill läsa om, underbart! Aldrig mer bloggtorka! Era ord värmer i novemberregnet ska ni veta, och när den här enastående smockfulla veckan är till ända ska jag börja nysta i alla ämnen. Tack!

Måndag igen alltså. Ingen större skillnad på helg och veckor visserligen, vi hade dressyrlektion för Marianne igår. Förvirring på mycket hög nivå nu. Finare hjälper, mindre ben, slappna av i låren, längre i formen men inte lägre, wow...

Idag gjorde vi examensarbete på morgonen, det börjar mynna ut i något väldigt konkret nu äntligen. Idag gjorde vi instruktioner till de stackars elever som kommer vara inblandade i försöket, gymnasieelever och hipp-tvåor. Då återstår det att få ordning på kamerorna innan vi drar igång.

På förmiddagen trimmade jag också Quest, dags att börja ladda inför clinicen på onsdag. Han känns fiiiiin! Försökte hålla det enkelt, tempoväxlingar, sidvärtsrörelser, med lätt och jämn kontakt och fina hjälper från mig. Flöt på jättebra, väldigt lydig! Vi ska visa hästarna för Roffe i morgon kväll, tänkte rida med litegrann på lektionen på dagen i morgon och bara checka läget.

Har nu insett att jag är andra reserv till kvällstävlingen här på Strömsholm på torsdag, Msv C:2 med Mexx. Risken, eller chansen, att jag får rida är alltså ganska stor. Jag och Chimeca körde multitasking på vår kvällspromenad, traskade igenom hela programmet, utifall att... Känns lite sådär att tävla när man försöker ändra på massa saker, känslan försvinner ju oftast när man förändrar något, och så får man jobba på tills man hittar den igen, och då är det såklart bättre än innan. Får försöka sy ihop det hela i morgon på något sätt.

Efter att ha varit i farten precis hela dagen var det dags att kvällsfodra hos Betty, möttes av en ömklig liten tjej med bakben som telefonstolpar... Lös i magen har hon varit ett par dagar och svullnaden började komma redan igår, men det här var inte vackert! Utgår ifrån att det hänger ihop. Ingen feber. Äter som vanligt. Efter 30 minuters promenad i beckmörkret, alldeles för sent på kvällen, hade det gått ner så pass att man åtminstone såg skillnad på kota och skenben. Lindade inte, för att kunna se åt vilket håll det går åt. Åh, inte nu Betty, matte har inte tid....

Med fyra inlämningsuppgifter, dressyrtävling*2, lätt kris på kår-fronten med en kårstatus-ansökan att klura på för att HAS ens ska få finnas kvar, clinic och allt däromkring, inklusive baka fika för att spä på klasskassan, OCH så en inte helt kry treåring, så känns det som att det här är en av de mer innehållsrika veckorna i livet...

Mamma, jag kommer hem och sover i jul!