Etik

Hejsan!

Idag hade vi föreläsning om etik. Jag tycker det är väldigt bra att de börjar med det så här tidigt i utbildningen då det finns många etiska dilemman som vi kommer ställas inför som färdiga veterinärer, och då är det bra att ha börjat fundera på dessa frågor redan innan och veta vad ens egna värderingar är. I etik finns ju egentligen inget rätt och fel vilket jag kan tycka är lite jobbigt ibland, jag som gillar att veta att det man gör är 100% korrekt. På så vis är matematik helt fantastiskt! 1+1 är alltid lika med 2. Men det är viktigt att utmana sig själv att fundera på olika scenarion, och även att kunna lyssna på andra och respektera att vi tycker olika. Ibland kan man ta lärdom av andra och kanske till och med ändra uppfattning, och annars kan man ju ändå haft ett gott samtal.

Etik är ett svårt ämne att skriva om men jag ska försöka få fram lite olika frågeställningar vi hade uppe. Vi fokuserade idag på etik inom veterinäryrket, tillexempel avlivning av friska djur. Det händer titt som tätt att djurägare går till veterinären för att ta bort sitt djur fastän det inte finns någon medicinsk anledning till det. Hur man ser på detta beror bland annat på hur man ser på rollen som veterinär, och på frågan ”vad är ett djur?”. Djurägaren är kunden, så är vårt jobb att göra det den ber om? Är vårt fokus djurägaren eller djuret? Eller båda? Om vi vägrar att utföra avlivningen, kommer då djurägaren gå hem och fixa det på egen hand på ett sätt som inte är shysst och värdigt mot djuret och istället skapar lidande? Om vi väljer att omplacera djuret istället, garanterar det då att djuret kommer få det bra? Kommer den komma till ett bra hem, kommer den att klara av omställningen på ett bra sätt både fysiskt och psykiskt? Det finns massor med olika aspekter i det hela och det kan finnas olika omständigheter som gör att man i vissa fall tycker det ena och i vissa fall det andra. Om djuret är 3 år eller 14 år, spelar det någon roll? Om man enbart fokuserar på att vi ska rädda liv så är det ju ingen skillnad, då ska båda det unga och det gamla djuret få fortsätta leva. Men tar man in fler parametrar, tillexempel kondition, psyke/personlighet etc, är det då lika självklart?

En av föreläsarna gav ett exempel där en 12 årig katt skulle avlivas då ägarna skulle flytta till stan, katten hade hela sitt liv varit utekatt och ägarna som kände sin katt trodde inte han skulle kunna anpassa sig så bra till det nya livet inomhus. De hade kollat runt med bekanta om någon kunde ta över katten men utan resultat, och därför tog de den till veterinären. Veterinären ringde runt (med ägarnas tillåtelse) till olika katthem för att se om någon kunde omplacera den. Det var fullt överallt och ett djurhem sa rakt ut att det är svårt att omplacera en så pass gammal katt då det är de unga katterna som är mest eftertraktade. Skulle de då ta emot denna katten skulle den ta upp plats så de tvingas neka yngre katter som då kanske måste avlivas fastän de har större chans att hitta ett nytt hem. Så efter att ha kollat över alternativen och inte hittat något som de tyckte verkade bra så går man sedan vidare med avlivingen. Rätt eller fel? Det är säkert olika tankar om det, men det viktiga i denna disskusionen är egentligen att man faktiskt haft en disskusion tycker jag. Man har sett till kattens bästa, den hade inte haft ett bra liv som innekatt, det fanns heller ingen möjlighet att omplacera. Och det är även intressant aspekt att beslut kan ha konsekvenser på andra håll, som att i detta exemplet skulle yngre katter med chans att hitta nya hem inte fått möjligheten om man hade gett en plats på katthemmet till denna äldre katten. Inget är helt självklart och alla har rätt till sin åsikt, och genom att fundera på sånt här så försöker vi hitta vår riktning på moralkompassen för att veta vad vi tycker när vi hamnar i dessa situationerna.

Som sagt är det ett svårt ämne att skriva om eftersom det finns så mycket nyanser. Ofta är ju det självklara svaret att nej man avlivar inte ett friskt djur. Men när man börjar fundera och diskutera kring det så är det kanske inte längre lika självklart. Och det tycker jag inte att det är när det gäller ett sjukt djur heller. När jag tog bort min gamla häst pga ålder så sa folk till mig att jag var duktig som tog beslutet, och jag tycker det är ett ansvar man har som djurägare och ett visst privilegium att kunna avsluta sin väns lidande. Men samtidigt är det ett liv man väljer att avsluta vilket gjorde mig rätt så förrvirrad i mina känslor. Och i människovärlden är det ju inte OK, att ta någons liv är ett brott och det är inte lagligt med aktiv dödshjälp heller. På djur finns det inga lagar som styr detta, mer än att avlivningen ska gå korrekt till. Det behöver inte ens vara en veterinär som utför avlivningen.

Etik är ett rätt tungt men otroligt intressant ämne och det öppnade upp för mycket funderingar och tankar. Vi kommer återkomma till detta ämne många gånger under utbildningen och det känns tryggt att vi får göra denna resan tillsammans under utbildningens gång så man inte kommer ut i verkligheten helt oförberedd. För det är faktiskt en resa vi gör, vi lär känna oss själva på ett helt annat sätt, på ett djupare plan. Och etik gäller ju inte bara inom veterinäryrket, utan är ju faktiskt viktigt även i vanliga livet.

Det blev ett lite flummigt inlägg idag tror jag, men det är en liten del av det som rör sig i mitt huvud efter dagens föreläsning och jag hoppas att iallafall någon av er där ute också får sig en tankeställare och börjar fundera över era värderingar :) Väldigt intressant iallafall tycker jag!

Kram Emelie!