För sju år sedan

Spenderade över två timmar idag på gymmet. Först sprang jag 5km, tränade lite ben och sedan promenerade jag 60min på löpbandet. Igår tränade jag bodypump och det var väldigt roligt.

Det är ganska intressant det här med utveckling. Som att jag den 5 november tog 52kg i insida lår och att jag idag är uppe på 69-70kg. Men framförallt är det den utvecklingen jag har gjort under de senaste åren som är det mest intressanta för min del.

Här ovanför har ni Karin år 2005. Med andra ord var jag tretton år gammal när dessa bilder klickades. Tröjan till vänster är i fleece och storlek XL, idag går den ner till mina knän. Karin 13 år hatade allt med motion, struntade i idrotten i skolan och tyckte det var onödigt. Hade under min uppväxt gått hos dietist och även om stödet därifrån var bra så fanns nog aldrig engagemanget från min sida. Sedan "hade jag aldrig tid" att träna. Det fanns ju så mycket annat att göra..

Jag trodde nog aldrig att jag sju år senare skulle ha träning och hälsa som ett av mina största intressen här i livet. Kalla mig själv för hälsofreak och helt enkelt inte skulle kunna tänka mig ett liv utan träning. Älska att pressa mig själv så man känner pulsen slå i kroppen, svetten rinna på ryggen och mjölksyran komma farande i musklerna.

Eller att jag sju år senare skulle väga 35kg mindre, ha betydligt mer muskler, ett bmi som kallas för normalt och inte längre behöva be mamma lägga upp jeansen för att de är för långa eftersom jag har minskat drygt tio jeansstorlekar. Detta genom att jag tog tag i mig själv och började träna och äta bättre. Ingen svält, inga soppor, ingen överträning och helt enkelt inga dieter. Både pasta, glass, bröd och pepparkakor har hamnat i min mage.

Hon som ville äta godis varje dag har blivit hon som inte har ätit godis på 23 månader. Hon som verkligen avskydde träning och hälsa har jobbat och sparat ihop pengar för att kunna åka iväg till Fuerteventura i januari och läsa till kostrådgivare.

Det handlar inte om vikten i sig utan att ta steget och göra en förändring. En förändring som kan leda ens liv till någonting bättre. Jag tog tag i mig själv när jag var 16 år gammal och fyra år senare mår jag bättre än någonsin. Att ändra sina vanor man har haft i ex antal år är jobbigt. Att träna är också jobbigt och det ska det vara. Det tog två-tre år innan jag började uppskatta träningen på riktigt. Nu är det som sagt en del av min vardag. En del av min vardag som verkligen främjas i hästeriet. Styrka, kondition och balans är otroligt mycket bättre. Trots att jag hade ett riduppehåll på över två år drabbades jag inte ens av träningsvärk efter mina första ridpass.

Nu kämpar jag för att bygga muskler och tighta till hela kroppen. Springa längre och framförallt fortare. Men också få ett bättre, starkare och stabilare psyke. Ett huvud som säger åt mig att tro på mig själv. För uppenbarligen klarar jag saker jag tidigare ansåg var omöjligt.