Från en annan synvinkel - svar till tränar-Kajsa

Hej!

Detta inlägg skriver jag främst för att jag vill ge en mer nyanserad bild av hur det är att jobba som veterinär, "på andra sidan" djurägaren och teamet kring hästen. Och hur man som veterinär kan känna när man läser saker som i tränar-Kajsas inlägg som jag länkat nedan. Jag vill också ge några förklaringar till varför man ibland upplever veterinärbesök som det beskrivs i inlägget:

http://www.hippson.se/blogs/KajsaBostrom/jag-har-ju-gjort-allt-jag.htm

För det första är det jättetråkigt att, precis som hon skriver, många hästägare upplever att de inte blir hörda av veterinären. Det är verkligen något som veterinärkåren överlag måste bli bättre på. Om hästen t.ex. visar ett visst problem hemma så är det inte säkert att den gör det hos veterinären. Här krävs också en veterinär som är kunnig inom ridning och träning av hästar om problemet inte är uppenbart. Från veterinärens håll är detta hela tiden en avvägning. Om hästen inte är uppenbart halt och inte visar problemet när den undersöks så kan man ibland gå vidare på andra sätt. Ett bra tips att filma hästen hemma och även göra ridprov när man kommer till veterinären och i bästa möjliga mån visa upp problemet.

Ibland kan veterinären uppleva en häst som halt på ett visst ben, medan hästägaren upplever något annat. Här måste ju veterinären gå på vad denne ser och kan inte börja leta fel på ett annat ben eller område. Det som händer annars är att försäkringsbolaget i sin tur (om hästen är försäkrad) kommer att ifrågasätta veterinären och dennes kompetens och det slutar med att de inte ersätter den behandling veterinären gjort/gör för att diagnostiken är fel utförd enligt vad hästen uppvisar. Försäkringsbolaget sitter alltså (med sina egna veterinärer) och går igenom journalerna som den behandlande veterinären skrivit innan de bestämmer sig för att lämna ut ersättning. Och ja, det finns veterinärer som inte längre får direktreglera hos bolagen för att man utför utredningar som inte ligger inom ramen. Men det gäller att vara öppen så att ägaren inte känner sig överkörd. Om ägaren absolut vill ha ett visst ben eller område undersökt trots att det inte är där hästen visar symptom när den är inne så kan man undersöka det - men man kan som ägare eller försäkringstagare inte förvänta sig att försäkringsbolaget ska betala, och detta måste ni ägare förstå att veterinären inte kan påverka. Veterinären måste ju också arbeta enligt vetenskap och beprövad erferenhet, allt annat vore att gå emot sina värderingar och det som veterinärmedicnen står för.

MEN, "vi" veterinärer behöver överlag bli på att lyssna och även att bedöma hästarna under ryttare. Det jag dock vill lyfta fram här är att man som veterinär hela tiden står "mitt emellan" ägaren, hästen, försäkringsbolag, tränare, hovslagare - alla! Och man ska göra alla nöjda. Om tränaren trott att hästen hade ryggproblem vilket visade sig bero på en hälta så är tränaren inte lika nöjd men sadelutprovaren är mer nöjd. Om hältan kommer från hoven och det finns korrigeringar att göra där så gäller det att hovslagaren tar det bra, annars går hovslagaren ut på bygden och skyller på att veterinären klagar och denna kan ju inget om hovar!

Att vara veterinären är helt klart ett pussel och mitt i allt detta ska man leta fel, behandla och göra alla parter nöjda. Jag tycker ni ska tänka på att veterinärer också är människor med känslor och dessutom extremt utsatta människor som det pratas mycket om i och med dagens sociala medier. Ofta vet folk hur jag behandlat hästar redan innan jag är hemma från jobbet för att det skrivits om det på facebook och folk har checkat in på kliniker etc. Dessutom anklagas veterinärer för att enbart vilja tjäna pengar vilket jag faktiskt tror sårar många i min yrkeskår. Inte sjuttom gick man 5,5 år på högskolan för att bli stormrik på hästar, för det kan jag berätta för er att det blir man inte. Man går där för att man brinner för djur och här ffa hästar, och för att man vill bli så duktig som möjligt på sitt yrke och man vill kunna jobba med att bota djur och faktiskt kunna ha det som arbete, och få betalt. Alla veterinärers betyg hade räckt till att komma in på handels eller vilken annan utildning som helst, så om pengar hade varit högsta prioritet så hade det funnits andra yrken att välja. Nu har jag precis bytt jobb men har tidigare arbetat på det företag som nämndes i artikeln. Jag hade som anställd veterinär ingen % eller provision på de behandlingar jag utförde, dvs om hästen behandlades för 2000 eller 20 000 kr fick jag samma månadslön. Behandlingar och undersökningar man valde baserades på vad som var bäst för hästen, enbart det! Därför tar jag också åt mig och blir faktiskt lite ledsen över vad som skrivs om veterinärer och pengar.

Det bästa "enklaste" fallet ofta är en häst med uppenbar hälta som alla kan se, där det finns ett mkt tydligt fynd på röntgen eller ultraljud. Till exempel en kotledsinflammation med tydlig pålagring eller en stor blödning/skada i en sena. DOCK vet vi idag, med bättre dignostik och mer forskning att den gamla vanliga traditionella kotledsinflammationen egentligen inte varit så sann som man tidigare trott. Frågar ni mig och många fler så finns det tusentals hästar som förr blivit sprutade i kotlederna men sannolikt med fel diagnos.

När man inte vet så mycket så är det lätt. När jag gick på universitetet hann vi gå igenom ca 5 diagnoser från hasen. När jag började jobba som veterinär så ökade diagnosantalet snabbt. Efter kursen jag var på i England förra helgen kan jag nu ca 50 diagnoser kring hasen. 50 DIAGNOSER BARA I HASEN! KAN NI TÄNKA ER? Hur vet man nu detta? Jo för att innan man hade bra ultraljud, och innan man hade bättre röntgen, och innan man hade MRI, och innan man hade CT, så såg man inget annat än lite svart och vitt på en skärm. Då kunde det inte bli så många olika diagnoser. Nu överdriver jag för att ni ska förstå - men diskussionen tränar-kajsa för ang. många diagnoser borde ju vara omvänd.

Är det inte FANTASTISKT att vi äntligen börjar bli av med den gamla traditionella kotledsinflammationen och istället börjar hitta de riktiga skadorna? Som i större utsträckning även sitter kring leder i mjukdelar, i brosk, i ligamentinfästningar, i muskler, etc etc. Äntligen börjar vi få ett samarbete mellan fysio/equiterapeuter, veterinärer och hovslagare. JU närmare den korrekta diagnosen vi kommer, desto närmare en korrekt rehabilitering och anpassning av träning kan vi komma. Målet ska ju självklart vara att inte behöva åka in till kliniken igen, men är det någon diagnos man måste upprepa behandling på och lätt hamnar i "sprutningsträsket" (vilket kostar MYCKET) så är det väl ändå kotledsinflammation???

Här efterlyser jag mer optimism, hur kommer det sig att inlägg där man klagar och letar efter någon att beskylla alltid är de inlägg som blir mest populära? Tänk på hur många fina artiklar Hippson har länkat senaste åren där veterinärer har räddat hästar med fantastiska insatser. Ändå är det det negativa det fokuseras på. Det folk älskar att läsa är när veterinären "dömt ut" en häst och man nu "minsann" lyckats få den frisk igen. Vad tror ni att vi är för folk egentligen? Vi är människor som älskar hästar precis lika mycket som ni! Här skyller man ju delvis på veterinären och lägger skulden på denne som "bödeln". Ofta kan man ju få de flesta hästar att fungera om man totalt förändrar deras tillvaro, ridning och krav. Det beror helt på vad man ska ha hästen till. Jag är själv bödel till min egen häst Zsa Zsa men hade vid just denna tidpunkt möjligheten att köpa henne och ändra hennes tillvaro och anpassa saker till henne - alla har inte den möjligheten. Om jag t.ex. dömer ut en häst frågar jag som standard om denna häst kan tänkas få en annan uppgift? Men de flesta vill ha en häst att tävla och träna med och rida flera gånger i veckan och om jag som veterinär inte kan garantera att hästen kommer fungera till det de ska ha den till så vill många ägare ta bort hästen, det är ju inte veterinären som vill det? Jag visste ju inte om min häst Zsa Zsa skulle bli ohalt och fungera - jag hade aldrig kunnat garantera en hästägare det - så sannolikt hade ingen annan än jag vågat köpa henne.

Ni måste förstå att veterinärmedicinen idag är under en LAVINARTAD utveckling. Alla dessa nya diagnoser och fynd som vi inte sett förut, finns det inte alltid EN enda testad och välutformad plan för. Detta är anledningen till att man idag kan få så många olika råd. Och det är anledningen till att det just nu i veterinärvärlden kan upplevas som "spretigt" med många olika fynd och många olika råd. Tidigare hade alla hästar med hälta från hoven hovböld eller hovledsinflammation, men sedan man började göra MRI på hovar har man sett att det oftast finns andra skador inne i hovarna. Många nya diagnoser har ännu inte hunnit bli studerade i minsta detalj och nya behandlingar dyker ständigt upp. Det enda sättet att förbättra detta är dock att låta utveckling och forskning fortsätta framåt så att man kan hitta de mest optimala behandlings och rehabplanerna för dessa hästar.

Människan är i grunden lat, man vill ha en enkel väg, det får inte kosta och det får inte vara tidskrävande, och det är enklast om alla hästar kan rehabiliteras på samma sätt. Tror ni att det är så i praktiken? När jag var på kursen förra helgen så pratade professorn Denoix om vattenband. När vattenbandet kom tänkte alla att alla hästar ska rehabiliteras på vattenband oavsett skada. Självklart måste det bero det på vilken typ av skada hästen har. Vissa hästar kanske ska gå på torrband, vissa ska kanske ha lutning, vissa bör ha en viss vattenmängd, andra en annan etc etc. Vissa kanske bara ska ledas? Glöm inte att det också är de duktiga och intresserade människorna/rehabpersonal och veterinärer som ibland är de jobbigaste för de försöker tänka på allt och pussla ihop det.

Enligt tränar-kajsas inlägg är det dyrt, veterinärer ställer för många diagnoser, veterinärer kan inte skriva journaler och vi lyssnar inte på ägarna. Får även intrycket av att det är veterinärens fel att hästen åker in och ut från kliniken i flera år fast veterinären endast träffar hästen några ggr per år. Veterinären kan ju tyvärr inte veta allt om vad som händer hemma. Veterinärer verkar vara totalt värdelösa. Finns det något bra som görs? Finns det inget som är bättre nu mot förr? Jag hoppas verkligen att tränar-kajsas elever får andra upplevelser snart för det finns ABSOLUT veterinärer och kliniker som är bättre än vad som beskrivs. Jag hoppas också att vissa av er som läser detta får en liten tankeställare av de sakerna jag tagit upp om hur det är att vara på "andra sidan".

/Izabella