Gästblogg: 24 timmar i bil – till hästmeckat Florida

Harvey och Dottern. Fortfarande bästa vänner.

Hej igen alla Hippson-läsare!
  
Jag, Kajsa E – ponnymamman i USA – har fått äran att gästblogga här i några dagar igen. Fördelen med att vara ponnymamma i New York är att när det drar ihop sig till februarilov, då är det relativt enkelt att förflytta sig till varma Florida. Alltså, det kunde vara enkelt.
  
De flesta människor med någorlunda sunt förnuft ser till att boka flygbiljetter i god tid för att kunna avnjuta tre timmar på flyget ner till Floridas lockande värme och enorma mängder med hästar.
Men inte vi. Nejdå, vi lastar bilen med hund, ungar, sadel och massor med godis för att sedan styra söderut. Tjugofyra timmar senare, inklusive matpauser, var vi framme i Davie strax väster om Fort Lauderdale. Det är inget jag planerar att göra igen, om man säger så.

  
Anledningen till att vi är här (förutom den mest självklara: plus tjugo grader jämfört med minus femton) är att vi ville hälsa på Harvey, träffa kompisar och spendera tid i Wellington. "Wellieworld", som Wellington kallas, är hästvärldens mesta vinterdestination. ALLA är där.
  
Dottern ska få rida hos en av vår tränares vänner, Wendy, som naturligtvis spenderar vintersäsongen i Wellington. Hon kommer att få hjälpa till med träning och ridning av Wendys hästar som ska visas för hugande spekulanter. Beroende på vilka hästar hon har inne just den här veckan kan Dottern får en dröm att gå i uppfyllelse, nämligen att tävla på WEF (Winter Equestrian Festival) i Wellington.
  
I går hälsade vi på Harvey. Vår fina ponny Harvey, som inte är vår något mer. Nervösa, oroliga Harvey som fick ett nytt hem hos våra vänner här i Davie. Ponnyn som inte kunde förmå sig att göra sitt jobb, vilket var att hoppa, blir nu tränad enligt Pat Parellis principer.
  
Terri, en Parelli-tränare som nått den tredje nivån, visade oss hur hon jobbar med Harvey och sedan med sin egen häst. Terri lär Harvey grunderna och sedan ska lilla Olivia, som är Harveys nya flicka, lära sig tillsammans med honom!
Jag vet väldigt lite om Parelli, bara att det är natural horsemanship som bygger på både hästens och människans kroppsspråk. Så det var väldigt intressant att se och höra vad Terri förklarade.
  
Nu i början handlar det om att bygga upp Harveys självförtroende och att lära honom "de sju lekarna". Han har lätt för att lära sig och är nyfiken. Nyfikenheten gör att han är intresserad av att lösa gåtor.
Vad jag fick ut av min intensiva men alltför korta introduktion till Parelli var att hästarna ska lära sig att lösa gåtor. Frågan hästen ställer sig är: Vad vill människan i andra änden av grimskaftet att jag ska göra?
Alla gåtor hästen löser, i stigande svårighetsgrad, bygger också självförtroendet. Oerhört spännande! Om jag ändå hade ytterligare tolv timmar till förfogande varje dag, då hade jag också gett mig på att lära mig den här träningsformen.
  

Terri lär Harvey att leka och lösa gåtor.
  
Harvey förstod att Terri ville att han skulle nosa på en orange kon och sedan röra en blå plastplatta med hoven. Vi valde vänster hov. Och vänster hov blev det!
Sedan visade hon hur hon arbetade med sitt sto Teyha. Teyha är ett väldigt dominant sto som växte upp utan sin mamma eller andra hästar som kunde lära henne att ”veta hut”. Hon hade blivit farlig för sina ägare och de bad Terri om hjälp. Det var sista chansen innan de var tvungna att ta bort stoet.
  

Till vänster visar Terri, med Teyha, hästens position när man tränsar den.
  
Nu bor Harvey i ett öppet stall. I stället för att stå i en fyra gånger fyra meter stor box är hans box fyra gånger femton meter, utan vägg utåt. Det är Florida trots allt. Han har tillgång till hö dygnet runt, i ett väldigt finmaskigt hönät.
Tänk att få se vår hopplösa ponny i en sådan här drömsituation! Det var värt varje plågsam minut i bilen hit.
  
I dag är det dags för Wellington. Dottern ska introduceras till sin Florida-tränare, vi ska träffa kompisar och inleda några intensiva dagar i Wellington. Förhoppningsvis kommer vi att hinna till stranden också... Det är ju Florida trots allt.
  
Hej så länge,
Kajsa