Gästbloggen: En hyllning till alla ryttarföräldrar

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ryttaren Petra Lindström har ridit sedan barnsben, mycket av sin satsning har hon kunnat göra tack vare sina föräldrar. I en härlig text riktar hon tack till dem – och inte minst till sin pappa. ”Jag kände inte att jag hade tackat dem tillräckligt och ville göra det på ett annorlunda sätt. Ingen av dem har fått läsa än. Jag ska sälja min häst och känner mig mer tacksamhet än någonsin över den livsstil de har möjliggjort för mig. Det går inte att tacka dem nog”, säger Petra. Vi har fått tillåtelse att publicera texten här i Gästbloggen.

Foto: Privat
  
"Tack pappa! Lär fler att investera som du gör!"
  
I min ålder har kvinnor två typer av hästkrafter. Vissa kör runt med en nyligen inköpt kvalitetsbil med vaxad lack. Andra nöjer sig med en hästkraft, som ena dagen kan vara skitig, andra dagen prydd med knoppar och pälsglans. Jag, som tillhör gruppen med en hästkraft, förstår inte hur den andra gruppen kan ha råd med dyra märkesmarkörer eller de sysselsättningar de fyller sin vardag med.
Visst skulle en massage sitta gott efter att ha burit tunga vattenhinkar till hagen, men de pengarna lägger jag hellre på en dressyrlektion. Jag lägger hellre pengar på att hästen ska få bra skoning än att prioritera hela och bekväma skor till mig själv. Och så tänker jag ofta på om det jag gör är en stor uppoffring?
  
Jag har aldrig haft råd med en dyr väska, inte heller med en delux-glittrig klocka. Jag har lagt pengarna på annat att glädjas åt. Jag ville tidigt åt livsstilen, med allt vad det innebär att vara en inbiten hästtjej. Jag visste också att det på ett eller annat sätt skulle göra mig fattig. Men faktum är att det också gjorde mig rik – rik på annat än pengar och status.
Den möjligheten finns det en person som jag är extra skyldig att tacka för – min pappa. Han som valde att investera i en häst, för att göra drömmen möjlig för mig. Jag är så glad att han valde att sponsra mig med en livsstil och inte med en ytlig eller uppseendeväckande pryl. En statusmarkör hade inte gjort mig lika lycklig eller lika rik.
  
Detta tack skildrar en kort historia på pappret, men är i själva verket en spegling av hela min ungdom. Sedan fem år tillbaka äger jag mitt vita sto och när jag ser tillbaka på det liv och den tid som pappa gjorde möjlig med sitt kapital, inser jag hur mycket jag har honom att tacka för. Jag ser att han inte investerade i "bara" en häst. Han investerade i sin dotters framtid och vardag – något jag aldrig kommer att kunna tacka honom nog för.
  
Visst har jag fler att tacka, som den bästa mamman en dotter kan ha! Min mammas hästintresse blomstrade upp under den tid då jag skaffade mig egen häst. Vi delade många timmar i stallet, hade alltid ett givet samtalsämne att prata om, syssla med och nöjas över. Hon har funnits där mer närvarande än pappa.
Jag vill så klart inte glömma att visa mamma min tacksamhet. Men min tacksamhet har hon fått se dagligen i form av framgångar, skratt, drömmar och visioner på ett sätt som pappa har missat. Hon har varit där och bevittnat vad pappas investering faktiskt gick till. Pappa har jag aldrig riktigt tackat lika ofta och genuint som jag då har kunnat tackat dig, fina mamma.
  
Att äga häst är ett nöje och samtidigt en tuff uppgift. Nöjet gör dig rik, får dig att leva i nuet och bli överröst med kärlek och gemenskap. Det tuffa gör dig fattig, med ett hål i plånboken orsakat av hästen. Hästen har varit anledningen till att jag nästan gått in i väggen på grund av alla måsten därtill. Men pappas pengar som gestaltas i en häst, var också anledningen till att jag alla gånger överlevde.
Jag inser i dag att pappa, genom att låna mig kapital, även investerade i min hälsa. Han vet att när jag sitter på hästryggen så är det ren terapi för mig. Det hade inte 200 hästkrafter till hjälpt mig med.
  
Fem år har Saga, mitt vita sto, varit i min ägo och nu ska hon tyvärr säljas. Det känns jättejobbigt, men är ett av många steg jag måste ta på grund av en förändrad livssituation. Nu ska min lycka bli någon annans.
I samband med tankarna på att sälja hästen, som är så mycket av mitt liv, började jag reflektera över en enorm tacksamhet jag känner för allt och alla som har gjort den här tiden möjlig. Därför vill jag bara säga till min pappa, att med din investering försäkrade du att din dotters vardag höll hög livskvalitet och du gav henne mer än vad hon någonsin kommer att kunna ge tillbaka. Det måste kännas som en storvinst och som en otroligt bra avkastning, att du gjorde din dotters närmaste gårdag till ren livslycka.
  
Fattig eller rik, en eller 200 hästkrafter. Jag vet inte hur andra pappor investerar. Men jag vill tacka dig pappa, för det du valde att göra! Du är föredömlig. Lär fler att investera som du gör!
   
/Petra