Godkänd dressyrexamen. Men...

Japp! Jag blev godkänd på dressyrexamens alla delar.

Foto: Andreas Olsson

Något som jag kanske borde vara glad över och kanske till och med fira.

Jag har dock väldigt svårt för att vara glad när jag inte är nöjd med min egen prestation.

Dolce kändes fin på framridningen till programridningen i torsdags (dressyrexamen del 1) och jag fick en trevlig känsla. Ofta är det så att allting känns fint på framridningen, men när jag kommer in på banan för att rida mitt program händer det något.

Eftersom detta händer mig varje gång,  så har jag försökt klura ut vad det är som händer med mig. Jag tror att jag vill att allt ska vara så perfekt, så istället för att bara rida som vanligt blir jag istället helt passiv. Jag blir bara en passagerare som åker med och slutar inverka.

Det har oftast funkat bättre om jag startat två klasser samma dag. Man brukar väl oftast säga att hästen behöver en avrastningsklass för att slappna av, men i mitt fall är det jag själv som behöver den första klassen till att inse att jag måste rida i den andra klassen - inte bara åka med.

På dressyrexamen får man bara en chans. Den sumpade jag.

Nej, det var inte fruktansvärt dåligt. Jag blev ju ändå godkänd. Men jag har väldigt höga krav på mig själv. Om jag ska rida halvdant och inte kunna prestera har jag ingen framtid inom sporten ändå. Därför är kraven höga.

Hästbytet, dressyrexamen del 2, gick ganska bra.  Det var roligt och det kändes som att jag gjorde en bra prestation.

Dressyrblocket har varit en lärorik period för mig. Jag har utvecklats i ridningen en hel del, men det har varit ganska utmanade psykiskt. Jag har ifrågasatt mig själv ganska mycket under den här perioden, vilket jag ändå på något sätt tror är bra. Jag hoppas att jag snart kommer kunna se även det som en erfarenhet rikare.

Jag ska jobba på att försöka se det som är bra istället för allt som är dåligt. Tack, Marianne! Jag behövde höra det.

Man kan inte alltid vara positiv, men på måndag börjar hoppblocket och då kan jag förhoppningsvis släppa det här.

Jag fick ändå väldigt fina siffror på ryttartesten som boostade mitt självförtroende en hel del.

Jag får satsa på en mer lyckad hoppexamen i vår istället.

/Christoffer 

P.S. Idag kom Dolce till mig när jag ropade på honom i AGn - från foderautomaten där han stod och åt. Det gör inte vår separation lättare direkt. :(