Gräset var liksom grönare på andra sidan...

Okej, i förmiddags hade vi vår sista föreläsning med Margareta Rundgren (som bl.a. har skrivit Hästens näringsbehov och utfodring), men hon är även expert på hästens beteende. Temat för dagen var beteendestörningar.

Ni kan ju tänka er själva, Sveriges framtidshopp i dressyr värmer upp på Kastanjegården, och vi har ju lägligt nog en vägg av fönster som vetter ditåt när vi sitter i aulan.

Jo. Det var lite, lite svårt att fokusera.

Vi passade in rasten för att titta på Jan Brink och Santiago, som tog andraplatsen i kvalet för de femåriga hästarna, på 83%. Minna Telde och Isac var i topp med 90%...

Ett spännande strömavbrott blev det också, mitt under pågående tävlingar! Stora ridhuset blev kolsvart, Crafoord har visserligen lite fler fönster, men en lampa eller två underlättar ju när man ska orientera sig på dressyrbanan. Som tur var kom elen igång igen efter en stund, och det var nog många som drog en suck av lättnad...

Föreläsningen handlade om beteendestörningar, alltså det många kallar för ovanor. Exempel är krubbitning, luftsnappning, vävning, vandring, tungrullning, självbitning. Dessa störnigar finns aldrig hos hästar i naturen, utan de uppkommer bara hos djur som inte lever i sin naturliga miljö. De kan betraktas som mentala sjukdomar/störningar, de smittar inte, och går inte att bota.

Upprepning av likadana rörelser, som saknar funktion i sitt sammanhang, kallas för stereotypier. Krubbitning, alltså när hästen gör gulpande ljud med stöd av något, är alltså ett exempel. Luftsnappning är samma fenomen, men utan att den tar stöd. Den sväljer faktiskt inte luften, det smittar som sagt inte, och det orsakar inte heller kolik, även om problem med magen kan vara orsaken till att hästen gör detta. Hästen mår inte dåligt av själva krubbitningen, mer än att det sliter på framtänderna. En krubbitarrem gör därför mer skada än nytta, det är bättre att låta hästen göra det - har den väl börjat, går det ju inte att bota. Man kan däremot dämpa symtomen på olika sätt, men är det en gång befäst, så finns det där.

Eftersom beteendestörningar inte kan botas, så är det viktigt att förebygga dem. Främst gäller det att se till så att hästarna får sitt tuggbehov tillfredställt (genom att ge dem mycket grovfoder, hö, så att de får långa ättider) och att de får ha sällskap av en annan häst. Vid svåra perioder, såsom konvalescens och avvänjning av föl, så får man vara extra eftertänksam och underlätta för hästen.

Vi lyckades hänga med ganska bra ändå tror jag, trots att vi blev lite (trevligt) distraherade. Bra hästhållning är hur som helst ett avancerat pussel att lägga...