Har bytt ut Loppan mot en gammal tävlingshäst!

Ja, det trodde jag nästan idag när jag tagit in henne i stallet för ge henne lite pedikyr och hårvård. Var tvungen att gå fram och kolla flera gånger att jag verkligen tagit in rätt häst! ;) Sanningen är förvisso att hon alltid är väldigt odramatisk och lätthanterad, men dagens uppförande tog verkligen priset!

Som ni vet har hon ju tveksam kvalité på hovarna vilket innebär att jag tar in henne några gånger i veckan för att göra rent och hålla koll på hur de utvecklas. Numer är hon så van vid detta att hon självmant lyfter hovarna när jag intar position och sedan står med dem blickstilla medan jag kratsar, borstar ur, sprayar desinfektionsmedel och skrubbar in det med en hundtandborste (bra tips för andra vars hästar har hovar som måste vårdas ömt, hundtandborsten har perfekt hårdhet och form för att göra rent i eventuella sprickor och liknande).

Ni som har följt bloggen ett tag kanske minns att Loppan fram tills för några månader sedan inte var helt nöjd med att lyfta och hålla stilla sina bakhovar, hon vevade med dem och hoppades att man skulle tappa taget - vilket jag också gjorde, eftersom att jag har en skadad och orkeslös vänsterarm. Då fick jag helt enkelt backa för uppgiften att lyfta bakhovar ett tag och istället lät jag min sidekick a.k.a min mamma göra det tills Loppan kände sig mer bekväm med att ha en bakfot i luften. Nu för tiden lyfter hon som sagt hoven själv när jag ställer mig vid bakbenet och sedan håller hon den uppe och absolut helt still tills man är klar, vilket framsteg! Framgångskonceptet är helt enkelt att aldrig släppa hoven när hon vevar, dock utan att hålla i för hårt så att hon känner sig låst. En fråga om balans och fingertoppskänsla liksom det mesta inom unghästhantering!

Sedan bestämde jag mig för att försöka snygga till manen som jag dissekerade i början av veckan. Det tyckte Loppan var så mysigt att hon somnade på gången! Nu ser det lite bättre ut, har dessvärre inget bildbevis men det kanske kommer. Trodde jag skulle få muta och övertala henne + ta det jättelångsamt i flera omgångar, men uppenbarligen var detta en av Loppans absoluta favoritbehandlingar. Höll ändå inte på så hemskt länge, risken är ju att man gör det när ens unga häst är tillfreds och nöjd med något och då kliver man ofta in i fällan. Det gäller att alltid, utan undantag, sluta när man är på topp tycker jag!

Nu till nånting helt annat:

Får jättemånga mail från er läsare och det är så klart sjukt KUL! Så mycket roligare med dialog än monolog :) Många frågor är på samma tema så jag tänkte dra igång en mini-frågestund nu när jag kommer vara lite frånvarande på bloggen under en period. Maila in alla frågor ni kan komma på så svarar jag på alla direkt här i bloggen när jag kommit hem från skola, Berlin och allt vad det är!

unghastbloggen@gmail.com

Har du en fråga som du inte vill få publicerad är du självklart välkommen att maila ändå, alltid!

So long!