Havrepappa PRAOar som ungdomsledare

Med en personlig inbjudan från ordföranden i Ridsportförbundets Centrala Ungdomssektionens styrelse (CUS), Helena Carlsson i bagaget så begav jag mig till Stockholm tidigt i lördags morse. Som den första utomstående personen någonsin så skulle jag få delta i deras styrelsemöte.

Innan mötet började så fick jag stränga förhållningsorder om att en hel del saker som gällde det strategiska arbetet och visionerna tillsvidare var att betrakta som hemlig information, och att min blogg inte lämpade sig för att avslöja Svenska Ridsportsförbundets framtida satsningar i. Mitt eget omdöme ansågs vara gott nog för att jag skulle kunna sålla på ett bra sätt. Stackarna... som om mitt omdöme någonsin har varit något att hålla i handen.

Jag visste inte i förväg vad jag skulle förvänta mig av mötet, och när jag såg dagordningen så blev jag lite orolig för vad jag egentligen hade gett mig in i. Det såg inte så speciellt upphetsande ut. Jag har maskat dagordningens mer hemliga delar för att undanröja hotet om skadegörelse av mina känsligare ägodelar, även kallad för en pungspark.

Ordförande Helena öppnade mötet. Det var en massiv formalia som mötte mig, och man höll på i en evighet eller två med att rapportera från olika möten som styrelsen varit på sedan sist. Jag har aldrig hört så många förkortningar och namn på en och samma gång och för en utomsocknes grabb som jag så fattade jag nada av TS, DUS, CUS, RUS, RF, SISU, HNU, HNS ATG och så vidare... Jag vet inte exakt var de var i sitt rapporterande när jag somnade, men när jag vaknade upp igen efter en lång stund så höll de fortfarande på med att rapportera.

Vid det här laget så var jag allvarligt oroad över ridsportens framtid. Är det dessa "mötesproffs" som så ledigt slänger sig med olika, mer eller mindre, suspekta förkortningar som är framtiden i hästvärlden? Det kändes lite som om ridsportens vilja till demokrati också höll på att bli dess död. Dock skingrades mina dystra tankar av att en stor fikavagn rullades in. Ingen kan väl vara nedstämd med en god kaka i munnen?

Med drygt tjugo minuter till godo innan middagen skulle serveras så bankade äntligen ordförande Helena den virtuella klubban i bordet, och mötet var slut. Middagen var väldigt trevlig. Även om mötet så långt hade varit ganska tråkigt, så är tjejerna i CUS roliga människor (när de inte håller på med att rapportera...) Det blev många intressanta diskussioner, och många goda skratt under kvällen och jag gick till sängs med ett visst hopp trots allt.

Söndagen blev en enda lång diskussion om "sociala medier". Äntligen så fanns visionerna, och den vilja som jag hade saknat dagen innan. Man gav varandra plats för att framföra sina åsikter och Helena styrde diskussionen på ett väldigt bra sätt. Man kom väldigt långt på kort tid. Om arbetet med sociala medier fortsätter i samma fart som besluten togs idag, så tror jag faktiskt på ridsportens framtid. Framförallt så fanns det en vilja att förändra, att göra bättre, som kändes oerhört positiv. Det är också den känslan  som jag tar med mig hem från Stockholm.

Tack snälla CUS för att jag fick vara med på ert möte. Ni har gett mig uppslag till minst tjugo nya inlägg under den här helgen. För mig har det här varit den första inblicken i hur ridsporten styrs, och det har varit väldigt värdefullt för mig.

Efter den obligatoriska gruppbilden som alltid tas när världens ledare träffas så hittade jag en extremt ful häst. Den är nästan för ful för att ens fungera som hederspris på en hästtävling... eller kanske inte.