Hej hej, hemskt mycket hej

På allmän förfrågan kommer här nu några närmre presentationer av alla mina små hjärtegull. 😙

Först ut kommer tjejen som för mig alltid är nummer 1, H&M Cue Channa. Henne har ni ju redan fått träffa en hel del och jag tror att jag redan varit väldigt tydlig med att det är min favorit. Jag tycker inte om att vara ifrån henne och de få gånger jag måste lämna henne hemma är bara helt enkelt inte lika roliga. Gullan är den raraste varelsen i världen, det räcker att titta henne i ögonen en gång så förstår man hur snäll hon är. Hon är superenkel att ta hand om, går där man vill att hon ska gå, står där man vill att hon ska stå och skulle aldrig medvetet skada någon. Beroende på vem man frågar kan jag ha skämt bort henne lite väl mycket, men hon är den enda hästen jag vet som inte ens är störig när hon tigger. Hon äter och dricker allt som erbjuds i alla lägen, Jonas (veterinären) bjöd henne på M&Ms sist vi var där som hon glatt smaskade i sig, kanske inget som jag direkt rekommenderar men hon gillade det. Och inte nog med att Gullan är mysigast i världen så är hon ju också en fantastisk tävlingshäst.

Om man verkligen letar kan man hitta några små små små fel med henne:

1. Hon har ingen man. Eller hon har några få hårstrån, men knappt något som är lönt att borsta, och definitivt ingen värt att fläta.

2. Hon är väldigt klumpig och måste alltid ha massa skydd på sig överallt för att komma in hel och hållen. På nästan alla tävlingar har de små farthinder över alla kablar som man ska gå över och i Paris hade de lagt en matta av konstgräs över dem, vilket gjorde att Gullan inte uppfattade dem överhuvudtaget. Det tog ungefär en hel dag och femtioelva snubblingar innan hon lärde sig gå över dem utan att ramla.

3. Hon hatar att torka näsborrarna. Eller hon är nog inte kapabel till att känna hat, men hon ogillar det väldigt starkt.

Utöver det här skulle jag nog vilja påstå att Gullan är den kompletta hästen, och jag tycker synd om alla de människor som  inte får träffa henne. Man blir gladare ända in i själen i hennes närvaro.

Från en skimmel till en annan så har vi ju självaste Mr Grey (Corporal VDL)  som nog gärna hade sett sig själv som nummer 1 i allas ögon. Han tycker mest om sig själv och tjejer, han är en riktig tjejtjusare. Han är mycket väl medveten om vad jag inte vill att han ska göra, som att gräva i boxen, gnaga på hinkarna, gnugga in bajs i manen osv. så det gör han mest hela tiden. Han älskar uppmärksamhet och om du ger honom lillfingret så tar han hela armen. Coppis är i grund och botten ganska lat, somnar alltid lagom tills man har sadlat och har huvudet i marken när man tränsar. Han älskar att vara ute i skogen och kan vara den häst i hela stallet som tycker mest om att gå på promenad. Han är supersöt och kan vara charmigast i världen när han känner för det. Det spelar liksom ingen roll hur jobbig han kan vara, man tycker om honom ändå.

Och nu till en solstråle som gör mig glad bara jag tänker på henne! H&M Indiana, det gladaste som satt sin hov på denna jord. Hela världen är en enda stor lekplats! Vi var i Oliva i tre veckor i februari och det enda stället man kunde handwalka hästarna på var runt stallen, och under tre veckor kan ni ju själva tänka er att det blir några varv runt det där stallet. Indie var lika glad VARJE gång. Såg något nytt varje varv men blev också underhållen av samma saker om och om igen (guldfiskminne).  Om man inte känner henne är hon tyvärr inte särskilt vacker, vi brukar kalla henne för Mamma Mu för hon ser ut precis så, men hon har verkligen ett hjärta av guld. Både hon och Gullan tycker om allt & alla, men allra mest tycker de om varandra. Indie är sååå rolig och  90% av alla filmklipp jag har på min telefon är på henne, vilket ni snart kommer märka. Hon är väldigt virrig i allt hon gör utom när hon är på banan- där kan hon sitt jobb.

Vår minsta häst är ju som ni kanske redan förstått lilla H&M Cassius Clay som vi kort och gott alltid kallar för Ponnyn. Han är så gullig så gullig, men har väldigt mycket åsikter. Han HATAR att bli borstad, tycker det är det mest onödiga vi gör varje dag. När han väntar på något (mat är ett bra exempel) så förvandlas han till en cirkushäst i sin box, och kan en väldans massa tricks (inte alla väldigt uppskattade från vår sida...). Större delen av tiden är han det gulligaste ni kan tänka er. När han hoppar runt hemma i ridhuset skrattar alla vi som står på marken högt för det går så fort och han bara flyger runt, och man blir allmänt glad när man ser honom. Han är superdupersnabb och bara nu i Lanaken vann han 2 klasser och var 2:a i en annan.

Apropå egna åsikter så har vi vår lilla prinsessa H&M Second Chance, som vi kallar för Märta. Hon ogillar all slags fysisk kontakt och allt som kan tänkas vara irriterande stör henne. Hon spelar väldigt mycket charader och är väldigt svårflörtad, men om man pratar lite gulligt med henne och ger henne en godis så vinner man en liiiiiiten del av hennes hjärta i alla fall. Hon är innerst inne jättegullig 😇

  Sist men inte minst har vi H&M Carla Bruni. Hon & jag har ännu inte riktigt förstått oss på varandra än, hon tycker mest om Bea. Och att gå i hagen, Carla älskar att gå i hagen. Får hon inte gå ut, för ibland kan man ju tänka sig att det är trevligare att vara inne om det ösregnar och är lera till knäna, men då matvägrar hon. En dam med krav med andra ord. Hoppar som tusan gör hon i alla fall!

And that's it. Resten av stallet består av Izas galna småkids och det är en helt annan historia. 😉

Jag är just nu hemma hos mina föräldrar i Skåne och är lite ledig nu innan vi drar iväg på nästa turné. Har varit hemma i 2 dagar och jag saknar redan hästarna. Man är ju inte helt frisk?! Nu ska jag kolla på film med min fina mamma, hoppas ni har en fin helg.

Kram