Hemlängtan och hårfön

31 januari 2015, 19:38

Hemlängtan och hårfön

"Man kan inte göra så här!" Emelie var upprörd på riktigt och vårt typ 100:e telefonsamtal sedan vi träffades senast var således ett frustrerat sådant. "Man kan inte bunta ihop människor med samma sanslösa intresse och placera dem i hästmecka x 2 i tre år på hippologen och låta dem rida och svettas och bo och jobba och skriva uppsatser och äta kladdkakor tillsammans och sedan strössla ut dem över hela Sverige och utanför också, och ge dem jätteroliga jobb som gör att det är helt omöjligt att ses! Det är inte snällt!"


Det är svårt det där. Någon på instagram frågade om jag aldrig längtade hem, och det klart jag gör, mest hela tiden. Men det är något jag får leva med, och den där hemlängtan börjar anta en ganska avancerad form. När jag är på Strömsholm längtar jag nämligen efter mina vänner och familj hemma, och när jag är där, ja då längtar jag efter de som är på västkusten, och så vidare. Vart jag än är så är det alltid för långt till någon. Det bästa vore om vi kunde trycka ihop Sverige, sådär som en strumpa som korvar sig längst framme i gummistöveln (en dålig en alltså) så att Stockholm-Göteborg-Malmö liksom låg i jämnhöjd. Då hade jag bara behövt ta mig över vattnet i mellanåt, så hade det varit klart... 

Vi sköter det dock ganska bra på distans också. Det finns många sorters människor i min vänkrets, och majoriteten av dem är hästfrälsta, men av resterande del har de flesta hittat något annat intresse som lägger sin själ i, lever och andas och brinner för. Oavsett om det är hästskötsel, ljudteknik, skog, programering, traktorer eller kulstötning, så lovar jag att de alltid har förstått och respekterat mina prioriteringar. Kanske för att de är ganska nöjda med sin egen situation, de är liksom bara sig själva - då blir det klart lättare att låta andra vara det också. (Plus att det finns massa andra fördelar - det finns ALLTID något att prata om, som inte är Paradise Hotel, och man får lära sig alla möjliga udda saker om allt mellan himmel och jord. Man har även en expert att ringa inom ungefär alla områden, klar fördel när bilen inte startar, telefonen fastnat på ljudlös, eller man bara behöver en ny spellista.) Jag får massa energi av sådana människor och de utgör rackarns bra bollplank när det behövs. 

Hur som - för er som funderar på att flytta långt bort men är oroliga för att känna er ensamma - wifi är en FANTASTISK tillgång som kortar ner avståndet till något som är uthärdligt tills ni ses igen, och, ännu bättre - det finns många nya spännande personer (och hästar) att träffa dit du åker, så låt inte det hindra. Efter några år går hemlängtan i alla möjliga riktningar och saker börjar bli aningens komplicerade eftersom insikten om alla de där du tycker om aldrig någonsin kommer kunna bo i samma by sakta börjar sjunka in. Men det finns alltid folk att hälsa på vart du än ska. Vad som sedan egentligen är hemma visar sig tids nog.

OCH det finns de som är intresserade av hur den inte-så-jätte-glamourösa vardagen är, och här är det winter wonderland igen. För att slippa att halka omkring som bambi på hal is ute är det åter ridhus-ridning som gäller tills det är över för den här omgången. Det är visserligen julstämning där inne också, medellinjen har varit markerad med mindre snödriva i omgångar. Så är det när ventilationen är bra! Bland det första vi gjorde i morse var att föna igång skrittmaskinen vars startknapp hade frusit fast. Det upprepades tre gånger till under förmiddagen... Annars rullar det på bra.
 
I veckan har vi även varit iväg och hopptränat tillsammans med Peter Thomsens team, där bl a Louise Svensson Jähde ingår, och i morgon kommer Maria Gretzer hit - det ska bli fantastiskt roligt. Känner man bara att man är på väg åt det håll man ska och har visionen klar där någonstans så kan man klättra över de flesta hinder på vägen, inklusive hemlängtan eller bortlängtan (och snö).

Kommer man dessutom ihåg att det faktiskt finns de som alltid tycker om en, oavsett hur dålig man själv än känner sig och hur långt det än är hem - då klarar man nog det mesta.  

Okej, nog med livsfilofiska frågor för den här månaden nu. Tur att det är en ny i morgon ;)
Kram!







ANNONS: