Historia

I mitt allra första inlägg här på Hippson skrev jag en kort presentation om mig själv och min tid som tävlingsryttare. Här kommer den lite längre versionen, där jag beskriver lite mer detaljerat om de olika ponnyer och hästar jag ridit genom åren.

Min ridkarriär började på Salaortens Ryttarförening när jag var sex år. Att börja rida föll sig ganska naturligt eftersom mamma alltid haft det intresset, och det har alltid funnits hästar på gården. Jag red ungefär ett år på ridskola innan jag fick min första ponny, gotlandsrusset Leon. Han var en f.d. travponny, och väldigt bångstyrig. Under det första året kunde jag åka i backen både en och två gånger under ett ridpass, antingen för att Leon gjort några rejäla bocksprång, eller utan förvarning slängt sig åt sidan.
Jag började hopp- och dressyrträna regelbundet. När jag var nio år deltog jag i min allra första tävling, en clearrounddressyr i Sala. För att få en rosett krävdes ett resultat på minst 50 %, och jag lyckades precis komma över den gränsen. Redan då tyckte jag att dressyr var väldigt kul. Jag fortsatte även med hoppningen, och deltog i några små tävlingar, men det var på dressyrbanan vi skördade mest framgångar.
Sista tävlingen tillsammans med Leon var SM på Hammarö när jag var tolv år. Vi lyckades vinna B-finalen, och det resultatet var jag väldigt stolt över. Leon hade efter mycket enträget arbete gått från bångstyrig travponny, till en riktigt trevlig liten dressyrponny!
Efter Leon köpte vi D-ponnyn Ilion, en stor och maffig connemara. Men att gå från B-ponny till D-ponny visade sig bli för tufft, så han såldes efter några månader. Istället köpte vi läromästaren Falcon, en welshponny av C-ponnymått. Vi red några FEI-klasser tillsammans med godkända resultat.
Efter tiden med Falcon köpte vi D-ponnyn Brolötens Madeira. Hon var bara grundriden när jag fick henne, och jag utbildade henne till FEI-nivå innan hon såldes. Under tiden som jag tävlade Madeira i både dressyr och hoppning hade jag ungponnyn Tim på gång underifrån. Tim visade sig vara något alldeles, alldeles extra. Tillsammans vann vi 6-årschampionatet, och året efter blev vi bästa svenska ekipage på EM med en sjundeplats. Vi avslutade vår tid tillsammans med att ta silver på SM.

Jag och Tim vid EM på Irland -03, där vi blev sjua.

Under mitt sista år som ponnyryttare köpte vi läromästaren Lancere. Vi red två junior-SM tillsammans, och blev som bäst sjua. Lancere var en väldigt bra läromästare, men han var inte riktigt min typ av häst så han såldes när min juniortid var över. Då köpte vi istället stoet Milca, som var utbildad till S:t Georges. Under mitt sista år som YR deltog vi i två internationella tävlingar i Holland. Samma år bytte jag klubb till Strömsholms RSF, och tillsammans med mina lagkamrater lyckades vi ta guld i lag-SM. Sista starten med Milca var YR-SM i Helsingborg där vi tog brons, mindre än 1 % från silvret.
Milca var en perfekt YR-häst, men hon hade tyvärr inte viljan att fortsätta uppåt i klasserna. Tanken var att hon skulle säljas men det gick inte pga några små röntgenförändringar, så då behöll vi henne som avelssto istället.

Jag och Milca i Roosendaal -08.

När ungdomstiden var över ägnade jag all tid åt mina unghästar. Då var höjdpunkten på året Scandinavian Open i Falsterbo, och Avelschampionatet i Flyinge, där jag deltog med flera olika hästar. Jag utbildade Lord London till S:t Georges, men sedan fick Miata ta över rollen som förstahäst. Tiden med Miata behöver jag nog inte skriva så mycket om, den har ni förhoppningsvis redan koll på.

Som 17-åring deltog jag i Scandinavian Open i Falsterbo för första gången. Då red jag vår egenuppfödda Corn Flex, e.Cortez ue.Ganesco.