I nöd och lust

Det slog mig då när jag fick en släng av feber och inte mådde så bra, vad hästarna får en att göra. Eller i alla fall vad de får mig att göra.

Foto: Andreas Olsson

När man skaffar häst, skaffar man också ett otroligt stort ansvar. Du ska inte bara klara av att motionera och träna hästen rätt. Du ska dessutom se till att den får en balanserad foderstat, regelbunden skoning, skötsel och mycket mer.

Jag själv har ett extremt kontrollbehov och vill att allting ska göras på mitt sätt. Min sambo har fått gå den hårda skolan hos mig och jag har successivt kunnat släppa lite på kontrollen. Om någon annan mockar min box känns det som att en inbrottstjuv har tagit sig in i vår lägenhet och röjt runt bland våra saker. Jag kanske är lite sjuk när det kommer till det där...

Hästarna har jag också ett behov av att få se och träffa varje dag. Blir inte det behovet mättat, blir jag rastlös och orolig. Semestrar utan hästarna är mest plågsamma.
I och med att man skaffar häst tar man också på sig ett ansvar om att se till så hästen sköts på rätt sätt. Att den fodras i tid, att bädden är torr och ren, att rasthagen blir mockad - att hästen mår bra helt enkelt. Inte alltid så enkelt...

Jag vet inte riktigt vad det är som har gjort mig till att bli sån här, för jag vet att långt ifrån alla är som jag. Det jag ville komma till var att hur dåligt jag än mår (visst det finns väl gränser för mig med), så mår jag alltid bäst i stallet.

Nu har vi fått en ny kompis till familjen. Han heter Hanter och är en ganska grov kille på 6 år. Han är sent tagen och ska bo hos mig en tid framöver. Honom kommer ni nog få se mer av. :)

Hanter (till höger) har börjat den "hårda" skolan nu och blir både miljö- och konditionstränad vid Strömsholms slott. Foto: Andreas Olsson

/Christoffer