Inga hovar, ingen häst - part 2

Min häst är på bättringsvägen! Snart ska han smått börja skrittas igång uppsuttet.

Nu när min häst är så tråkig att skriva om, eftersom han inte gör så mycket mer upphetsande aktiviteter än att promenera vid hand, så gäller det att passa på när det händer något spännande. När hovslagaren kommer, till exempel, då är det spännande!

Idag var det dags för skoning igen, här hittar ni förra gångens inlägg där jag förklarade tänket bakom hur han skos. På Ultuna har han fått mycket beröm för den fina skoningen, de sade att vi inte kunde ana hur många hältor de fick in som berodde på dålig skoning. Inga hovar, ingen häst, att hästen skos och verkas rätt är nog bland den viktigaste friskvården vi gör med våra hästar.

Här ser man ganska tydligt skillnaden i höjd. Hans högra framhov (vänster i bild) är lite trakthög, och den vänstra är plattare. Han har inga problem med frambenen, utan det här är förebyggande arbete - är man inte noggrann, så kan det bli problem i framtiden. Hästar med dålig benställning, eller som min häst bara olika hovar, ja då får man hålla tungan rätt i munnen för att göra det bästa av situationen.

Han är faktiskt ganska så normal i benställningen, om än lite utåttåad, annars kompenserar ju hovarna för benställningen och formen anpassas till belastningen ovanifrån. Av samma anledning är det viktigt att det blir rätt när hästen är halt, för ändrad belastning ger ändrad hovform - så för att vända det hela måste man se över hovarna också.

På bakhovarna är det däremot någon form av sjukvård som det handlar om. För att avlasta knän är det vanligt att man lägger ut skon i trakterna ett par centimeter, och det är precis vad Martin gjorde här.