Inridning, jobb och tjuriga ston, mycket har hänt!

Hej!

Hoppas ni mår bra alla Hippsonläsare. Själv har jag jobbat som en tok på sista tiden. Jag tror inte man inser vilket heltidsjobb X 2 det är att vara veterinär. Först gör man det man ska på jobbet, sen gör man det man inte hinner på jobbet i form av journaler och papperarbete. Idag ska ALLT dokumenteras som man gör på kliniken. Det har såklart sina fördelar men allt administrativt jobb som veterinär tar verkligen mycket tid. Har man t.ex. slarvat men sin journal och något skulle hända med djuret som man behandlar så kan man inte visa upp på ett korrekt sätt vad man gjort och varför. Därför är allt pappersarbete också viktigt.

Sen är det en till sak som jag inte reflekterat över så mycket innan jag själv började jobba och det gäller det här med fritid och privacy. Jag älskar verkligen hästar och att jobba som veterinär, men det gör jag nu ca 10 h per dag. Utöver det har det nu blivit en hel del människor som hör av sig om sina djur på min privata mobil, de skriver på facebook och de ringer. Det roliga är också att det flesta inleder med att ursäkta sig med att de vet att de inte borde höra av sig nu eller på det numret, MEN det är ju bara xxx som de behöver hjälp med på en fredag kväll kl 23. På något sätt så är man en veterinär som alltid är "on call" även om man inte är det. Sen är jag också en person som har svårt att säga nej till saker och såklart vill hjälpa alla så mycket som jag hinner. Men jobbet har tagit lite för mycket tid på senaste jämfört med mina egna hästar, bloggen etc. Jag erkänner därmed - det är extremt svårt att ha häst (hästar) och hinna med att rida och sköta om dem så mycket som man vill samtidigt om man jobbar som veterinär. Jag upplever att jag hade mycket mer tid när jag pluggade.

Dressyrhästen Vovva har därmed inte hamnat högst upp på priolistan på sistone. Nu har jag dock tagit hem båda mina hästar över jul och nyår till föräldrarnas gård samtidigt som det ju varit en hel del röda dagar, så jag har hunnit rida mer och umgås med hästarna. Gud vad jag tycker om mina små hästar, och julens stjärna går utan tvekan till nytillskottet - raggsockan och islandshästen Venus som jag ridit in över julen - bara på några dagar! Hur kan man vara så snäll? Islandshästar är faktiskt otroligt praktiska. Jag vågar påstå att de generellt är snällare/lättare att hantera än halvblod samtidigt som de inte är så stora (mindre fallhöjd om man flyger av) samt otroligt snabblärda och tacksamma att jobba med. De äter mindre mat och är på så vis också billigare i drift. Venus är 4 år gammal 2015 och nu har jag vant henne vid longering, longering med ryttare, ridas i skritt och trav - på ca 5 träningstillfällen. Nu ska hon få en viloperiod igen då jag åker tillbaka till Stockholm och jobbar och hon får stå kvar här på gården ihop med min mammas gamla ponnysto Izadora.

Duktiga venus:

Något som dock inte gick helt smärtfritt var när jag skulle släppa ihop stona. De rök ihop och matade sparkar på varandra inträngda i ett hörn i hagen. Jag hörde hur det small och small under ca en minut och hann tänka "okej, nu har någon av dem brutit benet, undra om jag har avlivningsvätska med mig hem, hmm". På den nivån var deras slagsmål innan jag hann dit och kunde separera dem genom att veva med en stor pinne mellan dem så den ena gick framåt.

Izadora var oskadd men Venus fick flertalet hårda sparkar över rumpa och bakdel. Hon hoppade först på tre ben och skakade som ett asplöv men när hon lugnat ner sig igen kunde hon gå normalt även om hon var lite stel. Att tilläggas är att stona stått bredvid varandra i boxen senaste 2 veckorna och hälsat genom boxgallret flertalet gånger. Venus fick vila i liten hage, skrittas vid hand några dagar och äta Metacam. Sen var hon helt okej igen. 

Nytt försök gjordes igår och jag släppte dem istället tillsammans i ridhuset. Hör o häpna - det gick bra! Nu går de tillsammans och står o äter hö i storbal i hagen och matte kan andas ut samtidigt som de verkligen får leva hästliv med lång utevistelse (12 h per dag) och fri tillgång på grovfoder. PUH! Men jag kan ju säga att det här med att släppa ihop hästar inte är det roligaste man kan syssla med, jag trodde verkligen att det var kört när Venus linka därifrån och skakade oavbrutet.

Så, det blev lite mer uppdatering om läget i detta inlägg - men snart kommer jag igen med det lite mer veterinärmedicinska.

Stor KRAM på er och jag är avis på alla som var på Carl Hester clincien igår!!!