Jag har tappat läsare..

..jag har upprört med mitt inlägg och jag har blivit ledsen.

Det är lätt för er läsare att säga att jag är dum och när jag blir ledsen så säger ni att jag inte ska ta det personligt.

Varje inlägg tar jag personligt, varje kommentar tar jag åt mig av oavsett om den är positiv eller negativ. Många gånger har jag gråtit över kommentarer, speciellt i vid jul när jag var emot förbundet gällande loggorna.

Jag är jag, jag är Annelie en 26-årig tjej som älskar hästar och jag bloggar för att det är kul.

Precis som ni vill jag att ridsporten ska synas mer, finnas med, visa framfötterna och bli accepterad. Men jag vill även att ridsporten framställs på rätt sätt.

När vi har vår bästa tid i OS 2012 så vill jag inte att ridsporten ska framställas som ett gäng galningar som bara klagar och aldrig blir nöjda. Jag vill inte att vi utövare och intresserade får ett rykte om oss att vara jobbiga jävlar.

Istället vill jag att vi ses som coola killar och tjejer som sliter hårt för vår hobby, som har fingertoppskänslan och modet att manövra dessa stora mäktiga och fantastiska djur.

Man skall avundas oss, avundas ryttarna för vårt slit och vår beslutsamhet. Och för den okunnige så ska det finnas en mystik och hur det egentligen går till. Hur får vi hästen att hoppa över hindret? Hur kan hästen gå så fint i dressyren? Det är ju ett stort djur med egen vilja.

Om icke kunniga människor fascineras så betyder det även att de stannar kvar med nyfikenhet på sporten.

Det är ju det vi vill ta tillfället i akt vid ett OS. Det är vår primetime gällande PR och hela fälttävlanslandslaget hjälpte oss med det igår.

Dom gav folk ett intresse och nu kanske de börjar se vad som finns under ytan?

Där finns vi, utövarna. Vi visar gärna upp oss och vår sport där alla är schyssta mot varandra, där föräldrar ska kunna känna sig lugna att låta sina barn lära sig rida och där framtiden är ljus.

Idag hittade jag detta som Peter Wennman har skrivit för aftonbladet.

Här kommer ett klipp ur det han skrev:

"Framför allt var detta en succé för svensk ridsport och en så svår och komplicerad gren som fälttävlan: dressyr, terrängritt och hoppning - med en och samma häst. Det underbara med OS är att sporter som den här hamnar i rampljuset och får både såna som jag och folket framför tv-apparaterna att begripa vad det handlar om. 

Och en bonus till Sara och hennes ledare är att de inte lagt sig till med attityden:
- Jaså, nu passar det. Vart fjärde år.

Hästfolket njöt av den välförtjänta uppmärksamheten, tog många fina PR-poäng, och jag inbillar mig att ni njöt i tv-sofforna också?"

Det gjorde mig glad. Han har skrivit det så bra och nu försvann en liten del av den klump jag har i magen. Några läsare får ogilla mig, alla kan inte tycka om mig, men jag vill ridsporten väl och att den framställs såhär till svenska folket. Precis såhär som Peter Wennman har skrivit.

/annelie, som alltid kommer vara en aning för personlig för sån är jag som person.