Konsten att lära ut

Måste man rida bra för att vara en bra tränare, ridlärare eller ridinstruktör? Vi diskuterade det för ganska några år sedan på ridskolan hemma. Spontant var svaret ja, om inte annat för att det ingav ett förtroende. Jag är inte lika säker på det där längre.

På pedagogik-föreläsningen igår pratade vi om olika lärstilar. Man kan dela in på olika sätt, det kanske vanligaste är se - höra - göra, alltså visuell, auditiv, eller kinestetisk/taktil. Vissa lär sig bäst genom visuella upplevelser, alltså att se någon utföra det man ska göra, läsa, visa bilder, och så vidare. För andra är det precis tvärtom, de har lätt att ta in och förstå muntlig information, och somliga måste helt enkelt prova själva, känna, eller göra för att lära sig.

Själv är jag väldigt visuell, jag har väldigt lätt för att förstå och ta till mig sådant jag har läst eller sett, men att ta in helt muntlig information fungerar inte lika bra. Att ha en tränare som ibland kan sitta upp på min häst och visa hur det ska se ut, det är guld värt för mig.

Det svåra för den som ska undervisa, framförallt i grupp, blir alltså att lyckas nå ut till alla, och täcka in så många lärstilar som möjligt i sin undervisning. Annars blir det omöjligt att fånga alla elever. Det är en konst det där. På samma sätt som en doktor i kemi inte alltid är den bästa läraren, så är det ju inte heller säkert att det är den skickligaste ryttaren som är den bästa ridläraren heller. De flesta har säkert upplevt att de klaffar bättre med vissa tränare än andra, och det är naturligtvis väldigt viktigt att man förstår varandra. Lärstilen och undervisningsstilen måste passa ihop. Den som undervisar kan ju mycket väl ha nycklarna till en stor utveckling av ekipaget, men det gäller också att kunna förmedla detta så att det faktiskt når fram, annars spelar det ju tyvärr ingen som helst roll hur duktig tränaren själv är. Samtidigt blir jag väldigt imponerad av de som har det där, de som gör underverk med ryttare och häst, som alltid har lösningen till problemen, och som dessutom kan skapa förståelse för varför.

Jag tror nog fortfarande att det är en fördel att kunna rida bra. Kanske inte en förutsättning, men en klar fördel. Men jag tror definitivt inte att det räcker, till egen ridförmåga och erfarenhet av god ridning behöver man lägga till en STOR dos pedagogisk skicklighet, och därtill god teoretisk kunskap, för att det ska bli bra undervisning av det hela.

Förresten, det här är min häst sedan ett par veckor tillbaka. Mistral heter han, Quite Easy - Patrice, född 2005. Jag har gjort ett Quite Easy-hattrick sedan jag flyttade hit, jag vet... :)