Läget just nu

Hej!

Loppan ser så fin ut nu; Har lagt på sig några kilo, tappat all vinterpäls och glänser så att man blir bländad! Hon verkar trivas bra på nya stället och vi jobbar på lite med träning från marken och framför allt tömkörning, i måttlig omfattning och på en nivå som vi bedömmer som rimlig just nu. Förutom det myser vi mycket och så får hon beta gräs varje dag inför betessläppet! Jag vill nu skriva något som jag hoppas inte ska uppfattas som otrevligt. Jag brukar försöka hålla en god ton på bloggen i alla lägen, men någonstans går en gräns för vad jag tycker att man ska behöva utstå bara för att man har valt att vara "offentlig".

Jag har nu fått en tid för vidare utredning på klinik. Jag har en stab av väldigt kunnigt folk omkring mig, vilket jag är så väldigt lycklig och tacksam över. Förutom min tränare & andra genuina hästmänniskor har jag veterinärer och kollegor i form av andra komplementärbehandlare att bolla med när jag stöter på funderingar kring muskulär problematik (för er som inte läst min blogg så länge så jobbar jag fysioterapeutiskt med hästar och har skaplig koll på muskler och biomekanik, även om det naturligtvis finns extremt många som har miltals mycket mer kunskap och erfarenhet inom detta ämne). Jag har aldrig haft några problem med att ta hjälp av människor vars kunskap och erfarenhet jag känner förtroende inför, oavsett vad det gäller. Jag tror på att allt blir bättre om man samarbetar och kunskapsdelar.

Loppan är inte halt, visar inga smärtreaktioner, är inte heller konsekvent oren i rörelsemönstret utan enbart stundtals diffust störd av något. Det blev jättetydligt i en sekvens under ett träningspass i veckan och jag har diskuterat/analyserat detta i väldigt nära samarbete med min tränare som jag litar 100% på. Jag kan och orkar inte förklara eller spekulera i det vidare på bloggen förrän vi har kommit vidare i utredningen. Det har vara något i en led, något väldigt djupt muskulärt, något skelettärt som inte synts på röntgen eller kanske något som kommer fram av blodprov eller gynekologisk undersökning - jag vet inte och inte heller någon annan kring hästen vet just nu mer än så.

Jag är väldigt tacksam över er som tar er tid att på ett genuint intresserat och ödmjukt vis dela med er av era erfarenheter och funderingar, men jag undanber däremot allra ödmjukast den typ av undervisande, skadeglada, nedsättande och otrevliga kommentarer/mail som dessvärre också trillar in.

De flesta som äger en häst kan säkert känna igen sig uppgivenheten, skuldkänslorna, oron, sorgen, stressen och den psykiska påfrestningen som det innebär när hästen inte är helt okej och man inte vet varför. Jag har uteslutit tandproblem, primära muskelspänningar och hon har gjort en grundlig hältutredning med röntgen och böjprov helt U.A alldeles nyligen. Både veterinärer och tränare har menat att det här bara är något som ska "tas igenom" vilket jag har provat med lyhördhet inför Loppans åsikt, vilket i sin tur ganska snart har inneburit att vi nu går vidare, trots att den som såg hästen för första gången idag med största säkerhet inte skulle se något anmärkningsvärt. Jag är dock inte intresserad av att fortsätta utbilda henne förrän jag har gått till botten med det diffusa, för det är definitivt något som stör henne (även om hennes humör och temperament eventuellt bidrar till orättvist högljudda protester...).


Jag är just nu mitt uppe i denna intensiva, och känslomässigt tunga, process med min fina häst och ber er därför respektera att jag inte behöver eller vill ha tips från "självutnämnda experter" som på ett nedlåtande sätt tar sig rätten att berätta vad jag gör för fel med min häst.

Tack!