Learning by doing, trials and errors, Pavlovs dogs...

Något som alltid intresserat mig är pedagogik. Jag har till exempel alltid älskat att gå i skolan. Och kanske inte för att jag älskade matte, gympa och samhällskunskap, utan för att jag tyckte att det var roligt när man märkte att man lärt sig något. Och intressant att se hur clownen framför katedern gjorde för att leverera ett budskap. Alla har säkert minnen från skolan med lärare man tyckte mer eller mindre om. På gymnasiet hade vi till exempel en lärare som hade förmågan att trollbinda mig och mina femton lika pratglada klasskamrater. "Mask-Kerstin". Ett smeknamn som man får, i enbart positiv bemärkelse, efter en timmas föredrag om maskar och parasiter. Med oss sexton kackerlackorna sittandes knäpptysta med vida ögon och tappade hakor. Vi hade en annan lärare som såg ut som hon var 250 år gammal och bodde i fattigjonen i Lönneberga. Hon började varje lektion med en djup suck och sa: "åh, jag är så trött". Och vi tänkte självklart direkt, "Åh, vad kul med en timma företagsekonomi!". Not. Jag dör långsamt inombords och ut när jag tänker på budget, kredit eller what-the-fuck-is-debit. Allmän varning till er lärare där ute: Ni sätter era spår, var en Mask-Kerstin!

Inlärning är lika intressant när det handlar om att lära ut som att lära sig. När jag gick tredje året på hippologen, SLU, (GÅ Hippologen!!!) hade vi ett års fördjupning i bland annat ridning men även en uppsats att skriva. Min C-uppsats handlade om just inlärning. I en intervjustudie med dressyrryttare jämfördes bland annat miljöer, mentala och fysiska tillstånd och andra faktorer som påverkar eller kan påverka inlärningen. Här är en länk till uppsatsen: http://stud.epsilon.slu.se/1392/1/oscander_a_100629.pdf

Och när man arbetar med hästar så är det helt egna individer, men med lite annorlunda förutsättningar, förväntningar och "lustar" än oss tvåbeningar, som man ska lära, och lära sig av.

När jag är här, på världens bästa "ridläger", så är inlärningsmiljön och -förutsättningarna för mig, eller vem som helst med intresse för ridning, absolut de bästa. Det är en lugn, vänlig och trygg atmosfär. Med dagligen möjlighet att följa ridning och träning med olika individer med olika förutsättningar, och kanske mål. För mig personligen är jag i en bubbla bortom vardagsstress och måsten där jag kan släppa allt annat och bara ägna mig åt det bästa som finns. Och två riktiga experter till tränare och ryttare som jag inte kan sluta häpnas över deras ödmjukhet, hjälpsamhet och välvilja, hängivenhet, system, logik och konsekvens till vad de arbetar med.

Jag har mina egna långsiktiga och kortsiktiga mål med min tid här. Den senaste veckan har det hänt väldigt mycket i utvecklingen med mig och min häst, i positiv bemärkelse. Jag har fått extremt bra hjälp med att medvetande göra mig själv om hur jag sitter, ger för signaler när och hur, hur hästen reagerar (eller inte reagerar och varför den inte gör det). Dels med beskrivningar, pedagogiska metaforer, för mig annorlunda tekniker och dels genom att få se min häst från marken. Vilket är en otroligt bra hjälp, för om jag inte själv lyckas göra det logiskt för min häst hur hon ska t.ex. bära sig i skritt eller what so ever, kan vi lära oss "separat" och sedan tillsammans. Den där samlade galoppen och piruetten är inte så långt borta ändå.

Förstår ni. Jag är på världens bästa ställe. Snälla, kära nån, stanna klockan.