Löshoppning - del två

Hej!

Idag fick Loppan löshoppa igen, andra gången efter årsdebuten för två veckor sedan. Kul!

Även om hon fortfarande kanske inte är en ny stjärna på hopp-himlen så tycker jag att det är STOR skillnad från sist. Hon är fortfarande riktigt skeptisk och inte helt med på att det ska vara roligt att hoppa, men den här gången taggade hon faktiskt till lite ändå och galopperade på ganska så bra mellan hindrena.

Stilen är ju helt egen, men jag tycker att den faktiskt utvecklas i takt med att framåtbjudningen kommer. Hon är ju definitivt inget krutpaket, men det är i alla fall inte tuggummi-segt längre. Jag fick till och med ett sug framåt i grimskaftet, ni vet precis innan man släpper på hinder, att de liksom är redo och bara sätter iväg innan man knappt hunnit släppa. Kanske inget man annars eftersträvar, men innan har hon ju faktiskt mest lunkat iväg lite håglöst i sakta mak och försökt vända tillbaks, typ:

"Måste jag veeeerkligen hoppa, annars har jag en bra idé: Jag kan ju gå tillbaks till hagen och äta hö igen? Inte?"

Idag var hon mer:

"Fattar inte, men okej då. Havrehinken är ju i slutet av hinderbanan, så jag försöker väl ta mig dit oskadd! Ur vägen!"

Idag var vi fyra stycken som hjälptes åt att hoppa våra hästar, vilket såklart underlättade massor. En av tjejerna hann till och med filma en liten snutt :)

Lite att fila på inför treårs, men numer med nytt hopp om att kunna genomföra även hoppningen!

P.s. Nästa gång blir det räcke istället för kryss som första hinder tror jag. Kryss i alla ära, men jag tycker att de ofta kanske försvårar snarare än hjälper?