Lucka 10

Stockholm, Sverige:

"Tävlingarna var det bästa med att jobba som groom, och under mina fyra år hann jag uppleva många. Jag var i stallet vanlig tid en dag sommaren 2011 när Lotta Sjöberg, som jag arbetade som groom hos, ringde för att berätta att vi skulle åka på tävling om en dryg timme. Min panik var givetvis total, och projektet ”samla in alla hästar från hagar och skrittmaskin och putsa upp Larissa på ingen tid alls” drog igång så fort vi lagt på. Vi kom iväg som tänkt, dock med andan i halsen, och kom fram i god tid för att hinna fixa allt i lugn och ro innan start.

Klassen var 150 bed A:1a, Lotta och Larissa var nolla i grunden.
I omhoppningen vill jag minnas att hon gick ut bland dom sista och var nolla även där och fick till en tid som ingen kunde klå, fem sekunder snabbare än tvåan.

Segern var alltså vår, och in på prisutdelningen skulle även hästskötaren följa med då arrangören hade ett speciellt pris till hästskötaren och uppfödaren av hästen. My time to shine.
Dock var inte uppfödaren på plats så jag fick ta emot detta pris också, och speakern påtalade att det kanske inte var så dumt att kunna dela detta åtråvärda pris med ryttaren. Det visade sig att det kanske inte var så mäktigt ändå – men så gick det till när jag erövrade två dagens lunch-biljetter... Det var flera olika fotografer på plats för att fota, vi hamnade på förstasidan på en av tidningarnas hemsida samt i papperstidningen, så jag har flera anledningar att minnas just den här tävlingen lite extra.

Detta var början på en härlig tid, då detta ekipage helgen efter vann utomhus SM, fick rida världscupskval i Helsingfors månaden efter, samt delta i Stockholm International Horse Show samma år och Gothenburg horse show våren därpå. Detta halvår är något som alltid kommer ligga mig extra varmt om hjärtat då jag som groom fick uppleva så många fina drömtävlingar."

Emmie Eriksson i hästskötartagen. Första gången vi stötte på varandra var när vi båda under en period (just innan våra lite mer professionella banor började) roade oss med att, som de korta vuxna vi var och är, hoppa c-ponnysar i avdelning b runtom i Stockholms län. Officiellt var det i utbildningssyfte men egentligen hade vi mest bara roligt.