Lucka 11

Krylbo, Sverige:

"När Marie frågade om jag ville gästblogga blev jag jätteglad och tackade genast ja. Valet av ämne desto svårare. Sedan började jag fundera över vad som är viktigast i vår samvaro med hästarna. Då var det inte svårt längre. Kärlek och ömsesidig respekt. Det har förstås min häst lärt mig. Så denna lucka kommer att handla om Bernard Holiday. För mig är han hästen med stort H - som i häst och hjärta.

Jag har ägt Bernard i 18 år och en månad. Hade det velat sig riktigt illa hade vår historia slutat redan på julafton 1996. Då fick vi avbryta julfirandet och köra in honom till Djursjukhuset Strömsholm där han buköppnades på juldagen. 

Våra vägar korsades genom att jag hösten 1996 gjorde min lärarpraktik på Naturbruksgymnaseiet på Vreta skolan utanför Linköping. En dag såg jag en liten handskriven lapp på anslagstavlan om en 4-årig halvblodsvalack som skulle säljas pga graviditet. I stället för att åka in till Linköping på helgen och titta på kvalitetstävlan där han deltog åkte jag hem. På måndagen frågande min studiekamrat om jag tittat på hästen under helgen.

-Nej sa jag inte kan man ha en häst som heter Bernard Holiday, det låter som ett dansband, skrattade jag.

-Den fick jättefina poäng och kvalade till riks envisades hon.

- Jaja, svarade jag. Jag kan kolla på den i Jönköping för jag ska dit. Men om den är så bra är den alldels för dyr för mig.

På Elmia i Jönköping, den tidens Breeders, var det full rulle så jag missade när Bernard visades. En annan vän spände ögonen i mig och sa åt mig att leta upp hästen i boxen i alla fall. Så det gjorde jag. Jag stannade till utanför en av boxarna där en stor häst med busig pannlugg och pepparkorns ögon kikade ut.

-Har du sett till den där Bernard Holiday här i krokarna, sade jag till den och klappade den på halsen. Det var han! Jag var fast. Jag och min vän tittade på när de tröstlöst försökte lasta eländet. Jag utbytte kontaktuppgifter med den stressade ägaren. Provridningen i Linköping var ett skämt, för jag hade redan bestämt mig. Efter en lika kaotisk lastning vid avhämtning lämnade jag en förkrossad fd ägare som var så ledsen att jag inte förrän ovanför Katrineholm stannade bilen för att gå ut och göra en glädjedans framför en mycket förvånad häst som kikade på mig under lugg.

Sedan dess har det varit vi i ur och skur i vått och torrt. Många tårar och mycket glädje har det blivit. De senaste åren har min livssituation gjort att min kompis Veronika har fått ta över ansvaret för Bernards vardag. För han är kräver och är värd 100 % uppmärksamhet, daglig träning och omvårdnad värdig en prins. De har det fantastiskt tillsammans. Han lär henne rida och hon skämmer bort honom med hästgodis.

Bernard har nu vid 22 års ålder blivit en riktigt städad häst men i sin ungdom, som varade till ca 15 års ålder, hade (och har) han en hel rävlya bakom sin lurviga pannlugg.

Jag har alltid önskat mig en fin häst och Bernard är verkligen hästen i mitt liv. Han har lärt mig massor och det är fantastiskt att kunna få dela med sig av det till Veronika och alla andra som haft med Bernard att göra genom åren. För han lämnar ingen oberörd.

Det plingade just i telefonen här, Veronika och Bernard har tränat för en ny tränare. Tränaren tyckte att Bernard var en FANTASTISK häst och att det bara var hans ålder som hindrade dem från att bli "hur bra som helst". Ännu en medlem i Bernards fanclub!"

Anna Ozén, Bernards matte, sluter cirkeln genom att tillverka nya hästar med stora H:n på sin seminstationBergshyttan. Bernards vardag tillsammans med Veronika kan ni följa här.