Lucka 17

Varberg, Sverige:
 

"Det här blir mitt första (och sannolikt också mitt sista) blogginlägg någonsin. Jag ber er ha förståelse för att det efter tre år på hippologen inte är alldeles lätt att författa en helt ovetenskaplig text utan att behöva fundera på om man svarar på frågeställningen eller har trovärdiga källor som styrker det man vill förmedla.

Jag skulle kunna rabbla upp 100-tals situationer under min tid som hästfantast som har ökat min förståelse för hästen, gjort mig skickligare i sadeln eller som har fått mig att inse hur mycket jag faktiskt har kvar att lära mig. Kanske hade det varit intelligent av mig att lyfta fram en av de situationer jag är stolt över, men samtidigt så är verkligheten sådan att man inte alltid lyckas även om ambitionen är god. Och framförallt så är det viktigt att inte glömma att man lär sig även av sina misstag.
 

Vägen till framgång är inte spikrak, varken som elev eller ridlärare. Detta fick både jag och mina elever (som trots allt var ett gäng ganska rutinerade tjejer) erfara när jag i början av min karriär hade fått uppdraget att hålla lektion i konsten att longera. Jag hade inte varit intelligent nog att på förhand kolla upp vilka ponnyer som var lämpliga att använda till ändamålet så jag tog de minsta och (som jag trodde) snällaste.

Lektionen började med att jag förklarade och demonstrerade hur eleverna skulle göra, så lång gick det bra. Därefter var de elevernas tur att prova. En av ponnyerna sprang snällt runt på volten i rätt gångart, trots att linföraren ännu inte hunnit befästa sin placering, sina kommandon och hanteringen av linan och spöet. Ponny nummer två lade sig ner och rullade så fort jag inte var i närheten.

Den tredje ponnyn hade i sin tur utarbetat en teknik där den vände på sig på ett sätt som gjorde att den hela tiden riktade huvudet in mot linföraren. Linföraren i fråga försökte kliva runt hästen för att kunna driva på den men då snurrade bara ponnyn en bit till. Det hela såg mycket komiskt ut eftersom resultatet blev att ponny snarare longerade eleven än tvärt om. Eleverna slet sitt hår medan de löpte runt på en volt runt ponnyn, samtidigt som föräldrarna låg dubbelvikta av skratt på läktaren.

I slutet av lektionen hade eleverna emellertid med lite coaching fått koll på kommandon, placering, linan och spöet vilket resulterade i att även de påhittiga ponnyerna fogade sig och sprang runt snällt på volten. Sedan dess har jag givetvis varit mer försiktig i mitt val av hästar i liknande situationer. Eleverna fick en väl kämpig start i konsten att longera, men kanske förstod de tydligare än någon av mina elever efter detta meningen med att ha en korrekt placering, att ha en god teknik för hantering av lina och spö och att vara tydlig i sitt ledarskap. Det finns inget ont som inte har något gott med sig."

Lina Karlsson Budde, hippolog och ridlärare på Varbergs Ridklubb. Vi har gjort hur mycket som helst ihop, däribland en kandidatuppsats, det där pepparkaksslottet, samt otaliga kladdkakor. Succé vad vi än tar oss an :)