Lucka 24

Då har gästbloggssviten och julkalendern i bloggen nått sitt slut! Tack alla mina duktiga skribenter och alla ni som läst. Hoppas ni tyckt att den har varit inspirerande med dess berättelser från alla håll och kanter i hästvärlden! 

Alla julkalendrar borde avslutas med en egen Arne Weisse som sprider lite christmas spirit kring sig. Så jag anlitade min mest filosofiske och civila vän Jakob till detta uppdrag.
Ha en fantastisk jul vänner! Mycket lussebullar till alla!

 

Grödby, Sverige:

"Jag är förmodligen den enda i denna fantastiska blogg-julkalender som inte har något att göra med hästar. I ärlighetens namn, jag har aldrig ens suttit på en häst. Knappt ens varit nära. Hästar är muskulösa giganter med ögon som tycks se rakt i ens själ. Jag föredrar cykeln.

Så hur förtjänade jag plats i denna ypperliga luckan? Inte enbart för att snygga till könsfördelningen i den här julkalendern, eller för att jag har mest skägg (alltså egentligen är det delvis därför, Maries anm.). Idag, på självaste julafton, ska ni få en julhälsning från en utomstående, till alla fabulösa hästmänniskor där ute.

Det är svårt att inte imponeras av de berättelser tidigare skribenter delat med sig av, högt som lågt, brett och djupt. Ert driv och den värld ni tillsammans skapar är helt enkelt ”one of a kind”. Höga mål och klara visioner är er vardag, ni är ofta modiga och vågar sikta högt - och inte sällan lyckas ni dessutom. Men ni är också hårda mot er själva i er strävan framåt.

Prestationsinriktningen är ledstjärnan i många ryttares värld. Det är givetvis något som hör sport till, men när din idrott också är din livsstil kan gränsen mellan prestation och jaget suddas ut. Det är vackert, att liksom bli ett med det man älskar. Men det kan också vara farligt, om dina resultat blir ditt värde. Ett rejält misslyckande kan dra en fram till spegeln en sen kväll, där man stirrandes frågar sig själv: Var jag inte mer värd? Det är farligt, och det stämmer inte.

För var du än befinner dig på vägen, överst på prispallen, längst ner i resultatlistan, över höga hinder, i sanden, elev, lärare - du är lika häftig, viktig och värdefull ändå. Kom ihåg att det finns de som inte ens vågar klappa en häst (sådana som jag). Alla de bär något okränkbart, och så också du: värdet av en människa.

Precis som Marie menar att alla hästar förtjänar lika mycket omtanke, oavsett vad de presterat, så försök se på dig själv på samma sätt. Var din egen vän, för du förtjänar det! Det är din rätt, och ingen kan ta den ifrån dig. Som ryttare, och som människa, är ni alla en del av något utöver det vanliga. Lätt är det att glömma bort det, och viktigt att komma ihåg.

Så min julhälsning, och också anledningen att jag fick en plats i luckan, är egentligen en bedjan. Minns ditt eget värde! Och om du vill, när du vill, ta dig hela vägen till den insikten så finns det ytterligare en sak. En liten present eller julklapp, något av det finaste. För när du accepterar det här värdet i dig själv, då kan du plötsligt se det i andra. Från ridskolebarn till landslagsryttare, har alla sin plats. Gymfantaster, gatusopare, ingenjörer, fotbollsspelare, politiker, dagisbarn, vem du än är, vad du än gör, var du än kommer ifrån. Allihopa. God jul!"