5 november 2012, 13:14

Mellan hopp och förtvivlan mellan glam och damm!

Jag har en abivalent inställning till det här med hästar och ridsport. Det är skitigt, tungt och slitigt men på samma gång något väldigt lyxigt! 

Vad är då lyx? 

Att ha ena foten i en stilettklack med en Hermes scarf knuten i håret på en VIP läktare vid en deltävlig av Global Champions Tour med kungligheter, vita dukar och glam är en härlig sida av vår sport. ps för vanliga dödliga kan iallafall lyckas känna denna atmosvär genom Tv-rutan ;-) ds

..... och den andra foten nertryckt på dynghögen när skottkärran kört fast och regnet står som spön i backen gärna i kombination med lågt blodsocker då en överhoppad middag var ända alternativet för att hinna ut till stallet innan mörkret gör sitt intåg. Det är ändå detta jag gillar med den sport vi kallar rid-/hästsport. Nyanserna kan dras långt på den vit- grå -svarta skalan, från vita linnedukar till beckmörker!

Men för ALLA som håller på med denna sport vet hur slitigt det är och att man ibland kan ifrågasätta sig själv vad man håller på med när man lägger ner alla dessa timmar. Jag vet svaret!

Det är vardagslyxen, det bästa yoga man kan köpa för pengar som får en att fortsätta. En regnig höstdag och man fryser ända in i ryggmärgen känns det ibland som man dumförklarar sig självt. Men på nått sett är det ändå VÄRT det.


Min häst har haft mycket otur och det kostat massor av tråkiga pengar, energi och tid men ack som jag älskar individen och fortsätter att kämpa på.

För att jag älskar hästar och specifikt min häst! Jag vet att det finns en fin häst där innanför och hoppas oturen vänder när vi kommit ur "tonåren"

Han är en av de klokaste hästar jag träffat. Grymt lättlärd men på samma gång en riktig tonåring som inte riktigt har koll på kroppen. Men om man sätter en löshoppnings serie framför, har han ögon i hovarna och ser ut som "en på miljonen häst".


Han orädd och tuff och har under sina perioder som konvalicent både dragit min axel ur led och skallat mig så att pling plong taxi fått komma och hämta mig. Det fanns en speciell igångsättningperiod som jag inte vill uppleva igen. Med hoppkapacitet och hoppgener kommer också en bockmaskin av rang. Som tur är har han slutat med det och är nu lite äldre och lite "klokare".

Det som inte fick hända har nu hänt. Jag har tidigare berättat att han fick kolik för nån vecka sedan och efter dryga två veckor ringer några stallkompisar och säger att han fått den knöl på halsen och är svullen vid ganachen.....och så klart på den sidan där han haft sin permanentkanyl! kvällen därpå stod han med 39 graders feber och...såg hängig ut men åt med glad aptit.

Vad hade hänt? 

Tromboflebit


"Om hästen drabbas av detta eller visar tecken på svullnad får vi lära oss att omedelbart ta bort permanentkanylen. Man kan sedan smörja området med antiinflammatorisk salva Utifrån. Exempel Orudis eller Compagel. I de allra flesta fall räcker det med lite salva och att lämna kärlet i fred. Då läker det på några dagar.



Om svullnaden blir stor och inte försvinner på några dagar så kan man undersöka området med ultraljud för att se om det eventuellt finns några varansamlingar (abscesser) under huden, eller om kärlet blivit förtjockad eller skadat. Om man har riktig otur och området är infekterat så kan bakterier släppa från insidan av kärlet och spridas till andra delar av kroppen, exempel till hjärtat. Om hästen skulle bli allmänpåverkad, få feber och svullnaden inte försvinner så kan man behöva behandla med allmänn antiinflammatorisk medicin samt antibiotika, men det hör inte till vanligheterna. "


text tagen från ett av Izabellas tidigare inlägg här i bloggen!!!!


Jag tog ut veterinär söndagkvällen som hjälpte mig att sätta igång behandling med penicillin och antinflammatorisk medicin. Ringde till Mälarens hästklinik och fick en ultraljudstid dagen därpå.

Kärlet var nästan igenpluggat med en 12-15 cm lång plugg stackars lilla häst. Han var nu feberfri men hade ont i området runt jugularfåran.

Fick rådet att smörja med hyruioid salva, plus fortsatt medicinsk behandling.

En av de uppfinningsrika djursjukvårdarna gav mig tipset att ta rektalhandskar med varmt vatten i som fästes med linda / eller lätttejpande bandagematerial och låta det verka värmande.

Jag tog faktiskt min "värma i micronkornkudde" och fäste fast den i täckes halsen, jag har utvärderat exprimentet och tycker att det givit en viss påskyndande effekt, men som sagt jag har inget att jämföra med så vetenskapligt bevisat är det inte:-) Mitt sunda förnuft säger att värme kan ha en viss smärtlindrande och avslappnande effekt i detta fall.

Nu mår han bättre och är piggare!


Ha det bäst /Karolina

ANNONS: