Mellan olika världar

Hej! Izabella här.

Livet som hästtjej och veterinärstudent innebär mycket hästar, djur och ffa djurbajs. Detta kanske låter lite galet, men under det senaste året så har jag aldrig tidigare varit så "nerskitad". I skolan åker jag just nu runt med skolans disktriktsveterinärer. Ena dagen har man armen i korumpa, andra dagen i en hästrumpa och tredje dagen kryper man runt i en lösdrift och avhornar kalvar. Häromdagen fick jag mig en trevlig kalvspark och har numera ett blåmärke på ena låret bestående av två klövar. Dessutom har jag fått mitt livs första kallsup bestående av magsäcksinnehåll från en häst då jag sondade en häst och foderrester häverterades upp. Men andra ord så är veterinärlivet LÅNGT IFRÅN glammigt. Lärarna skrattar och säger "vänta du bara" och har alltid en värre story. Tur att man har en förstående pojkvän när man kommer hem och luktar skit varje dag:) O dessutom - så är det värt allt skit! För tusan vad kul det är!!!

Men hur som helst, så behöver vi alla en paus ibland. I torsdags och fredags tog jag den pausen. I torsdags gick jag och några vänner på Swedish House Mafias konsert på Friends Arena i Stockholm. Tillsammans med 35 000 (!!!) andra partyglada tjommar så dansade vi i flera timmar. Vilket galet drag det var. Jag tog ledigt från skolan i fredags och bara sov. Jag sov halva dan, och sen käkade jag en pizza. Jag har försökt vara nyttig på senaste tiden och träna för att orka med det höga tempot jag lever i, men nu blev det en total paus. Skönt, men nu längtar jag nästan lite till nästa v igen:)

Såhär såg det ut i torsdags på Friends Arena. Där nere i vimlet befann jag mig.

På senaste tiden så har Vovva gått fantastiskt bra. Han ger mig sån energi när han är duktig. Jag har tränat några ggr för Gunilla Skatt, mor till Magdalena som har Hagelstena Gård, där jag och Karolina har våra hästar. Det har gått riktigt bra och Vovva blir bara finare för varje pass!

Ända sedan jag red ponny så har jag emellanåt tagit hjälp av duktiga equiterapeuten Caroline Stenman för att gå igenom mina hästar och underhålla dem när de tränas mycket. Caroline har hjälpt mig med Vovva sen han var unghäst och känner väl tills hans starka och svaga punkter. Vovva blir emellanåt spänd i sin rygg när han tränas mycket, ffa om jag tränar på samma saker flera dagar i rad, varför jag försöker variera träningen. Vi pratar alltså förebyggande behandling, för att undvika stora problem.

Samtidigt har han lätt för att muskla sig och blir smidig av träningen, men det kommer också små spänningar, vilket jag inte ser som något konstigt eller onaturligt. Detta tror jag att de allra flesta hästar som tränas regelbundet har mer eller mindre av. Många ggr är det kanske så lite att man inte märker det. Och många gånger kan man förhindra spänningar och låsningar i muskulaturen genom varierande träning (ex. tömkörning, rund och låg form varvat med högre form). För mig och min häst är det optimala varierande träning varvat med att Caroline känner igenom Vovvas kropp och muskulatur, och ffa hans rygg, och hjälper honom att släppa på små spänningar (så kallade muskelkramper).

I skolan får vi lära oss extremt lite om fysioterapi av häst. Det verkar som att vi svenskar är mycket sena vad gäller denna utveckling. På flertalet föreläsningar med utländska veterinärspecialister som jag lyssnat på, så har man betonat vikten av fysioterapi på häst, ffa efter skada och operationer. Trots detta går det sakta på veterinärsidan i Sverige, men nu börjar det hända saker även på hästsidan.  På smådjurskliniken UDS finns en anställd sjukgymnast, men på häst finns ingen sådan. På flera av landets hästkliniker har dock samarbete inletts med duktiga fysioterapeuter, som samarbetar med veterinärer och genom teamwork försöker att ge hästen optimala förutsättningar. Caroline som hjälper mig har nyligen börjat att arbeta tillsammans med Evidensias hästklinik i Örebro. Grattis till kliniken säger jag! Caroline blev equiterapeut genom den dåvarande equiterapeututbildningen i Sverige 2002. På senare år har hon vidareutbildat sig i Holland, en utbildning även för veterinärer vid namn: Focus on the equine spine.

Dock tycker jag och många andra att det idag är svårt att ta reda på vem som är en professionell och duktig fysioterapeut/equiterapeut. Det verkar inte finnas EN kvalificerad och erkänd utbildning utan flera olika? Och längden på utbildningen varierar? Vissa går distans och vissa går kurser? O vem är egentligen utbildad i vad? Många hästägare har själva svårt att förstå skillnaden på vad en massör/osteopat/kiropraktor mm egentligen gör? Är det inte dags att SLU tar tag i detta och skapar en seriös och kvalitetssäkrad utbildning med legitimering? Behovet är MYCKET STORT av professionella människor inom området.

Jag tycker det är för lite prat om dessa behandlingar och vad man egentligen gör, därför tänkte jag berätta lite om vad som gjordes idag. Idag blev Vovva bland annat behandlad med elektrisk stimulering av ryggmuskulaturen. Under några minuter skickades svaga elektriska impulser genom hans muskler, vilket fick dem att kontrahera. De små spänningarna som fanns innan, gick inte att palpera efter terapin. Man vet dock att hästen smärtlindras av detta, men vad som ytterliggare händer tänkte jag läsa mer om. Jag har aldrig gjort eller sett detta förut. Jag har heller inte läst mycket om det. Men om man aldrig provar får man heller inte veta något. Det ska bli intressant att se hur Vovva ser ut och känns inom de närmsta dagarna. Jag filmade ett klipp åt er så ni kan få se hur musklerna kontraherar.

Caroline manipulerade även hans muskulatur med händerna och satte några akupunkturnålar på utvalda punkter. Innan behandlingen fanns små smärtreaktioner runt sadelområdet, vilka försvann efter manipulering. "Man släpper på muskelkrampen" förklarade Caroline. Vovva blir som jag tidigare berättat för er helt groggy av akupunktur. I slutet av behandlingen var det sov-dags. Jag tolkar det som att han verkligen slappnar av:

Redo för hemfärd igen:

För mig är det oerhört lärorikt att diskutera med Caroline om diverse problem med hästens rörelseapparat. Jag hoppas att fler studenter får den möjligheten i framtidens veterinärutbildning. Ska man bli duktig veterinär måste man ligga steget före. Man måste hitta de små felen, innan hästen är så smärtsam att den måste få ryggen full av kortison...

/I