Nedräkning –43

I dag är det 43 dagar kvar. 43 dagar innan jag packar min väskor och lämnar hela det liv jag byggt upp under 23 år för ett annat. 43 dagar innan jag lämnar mina kollegor, Malin, Gullan och alla mina andra älskade hästar & vänner. Det är alltså bara 43 dagar kvar innan jag krossar mitt eget hjärta.

Jag har bestämt mig för att sluta, det har varit ett tufft och väl genomtänkt beslut. Jag älskar det här jobbet, älskar livet och allt som kommer med det- men det räcker inte längre. Jag ser framemot nästa steg i mitt liv, det gör jag verkligen! Tror jag kommer ha så roligt, och det är dags nu. Men bara tanken på att lämna allt jag har är väldigt väldigt jobbig.

I Falsterbo träffade jag mina fina fina vänner som jag har lärt känna genom åren, bättre bunt människor går inte att hitta. Ni är starka, omtänksamma, hjälpsamma och stöttande. Ni säger precis rätt saker- även de saker som jag inte vill höra. Ni förstår alla situationer jag lyckats försätta mig själv i- för ni har vid något tillfälle alla varit med om samma sak. Vi kan gnälla, skratta tills vi kiknar, ha fula smeknamn och internskämt. Vi håller ihop. Vi är så rysligt starka tillsammans.

Ni tre som låtit mig bli er högra hand genom åren- Stina, Steffi & Malin. Ni har också gjort mig stark. Ni har fått mig att ta ansvar- över mig själv, över hästarna, över er. Ni har på olika sätt fått mig växa och ni har fostrat mig till att bli en människa jag faktiskt själv är stolt över, även om ni kanske inte själva vet hur ni gjorde det.

Malin, som jag hade stannat en livstid hos om det hade varit nog för mig. Jag tycker så hemskt mycket om vårt lilla team. Hur vi faktiskt inte behöver prata så mycket, hur vi kan lita på att den andra dyker upp där den ska, hur vi kan vara oense och lägga fram våra åsikter- och sen tillslut komma fram till en överenskommelse utan att vi egentligen har pratat något mer om det. Jag är så glad över alla fina minnen du gett mig, att du gett mig så många stunder att vara stolt över att ha varit en del av. Jag är så glad att du en gång i tiden bestämde dig för att ge mig chansen.

Av alla fina själar jag träffat i mitt liv så finns det faktiskt en som ingen annan ens kan komma i närheten av. Jag kan ibland skratta åt mig själv för att jag är så svag för henne. Jag förstår inte hur hon nästlade sig in så fruktansvärt djupt i mig. Jag kan inte längre tänka ens en halv tanke på henne utan att bryta ihop fullständigt. Det finns ingen på den här planeten som jag tycker så mycket om som Gullan. Hon dök upp i mitt liv och förstörde allt. Hon rev ner väggarna till allt som skulle skydda mig känslomässigt. Jag spenderar nästan varje dag med henne och om jag inte är på samma ställe som henne så mår jag på riktigt dåligt.
Hon är den bästa jag vet.

Hon kan lägga huvudet i min famn och få alla känslor jag någonsin känt bli helt oviktiga, för jag har henne. Hon kan ge mig en endaste blick och jag vet exakt vad det är hon vill. Hon är det absolut klokaste, ärligaste och lojalaste i mitt liv. Den som får träffa och lära känna henne är den lyckligaste människan på jorden, och det finns faktiskt inga ord som kan beskriva hur det känns att behöva lämna henne.

Vi har 43 dagar kvar tillsammans, och jag hoppas att vi på de dagarna kan ta oss till EM. Att vi får avsluta den här tiden på bästa tänkbara sätt. Att jag får göra en sista tävling på hemmaplan med mina underbara lagkamrater och med den svenska flaggan i topp. Att jag, Malin & Gullan kan köra den där girlpower-grejen en gång till och att vi kan leva stolta över det för alltid.

Och det var nog allt jag hade att säga för tillfället.