Nyårslöften

Mina nyårslöften brukar vara ganska vaga. Skärpa till mig är en klassiker, så kan man när året är slut bedöma om man har ryckt upp sig sedan sist. I år tänkte jag ha lite bättre löften. Mitt första och viktigaste är att äta bättre, eller egentligen ATT äta. Jag har en historia som svänger en hel del på den fronten, nämligen.

Det har aldrig varit fråga om någon vikthets, verkligen inte. Jag har alltid sett ut som en liten räka, så det har defintivt inte med någon yttre påverkan alls att göra. Inga skuldkänslor, ingen ångest, inget konstigt. Bara en väldigt, väldigt dålig vana av att helt enkelt strunta i att äta när jag inte är hungrig, jag skulle fortfarande kunnna jobba en hel dag utan att ha ätit någonting alls. Märker inget.

Nu fattar jag ju så klart att det inte blir speciellt bra när man gör så. Kroppen mår inte bra, och även om jag inte märker något, så är det klart att jag presterar sämre och inte orkar lika mycket. Idag har jag ändå rätt bra koll på det här, vanligtvis äter jag både nyttigt och mycket, men det får jag ibland tvinga mig själv till. Lina och Emelie har dessutom ögonen på mig och slår mig i huvudet när de märker att jag börjar prioritera om fel, och det är jag väldigt glad för.

2008 på bästa ponnyn! Hade god marginal på den.

Vanor som man lägger sig till med när man är liten sitter kvar länge, länge. Det är så lätt att bara skylla allt på samhället och pinnsmala modeller, men ridskolor, och hästsport överlag, behöver ta ännu mer ansvar här. Ryttare är ju inte direkt kända för att ta hand om sig, viktgränser hanteras inte alltid så smidigt på ridskolor, och förr eller senare växer de allra flesta barn ur favoritponnyn, för tunga eller för långa.

Vem talar om det på ett smidigt sätt? Och hur förklarar man för Lisa, 11 år, att hon inte kan rida på Brunte längre för att hon blivit för stor? Utan att Lisa hoppar över middagen sedan och låtsas äta hos en kompis?

Ridlärare och fritidsledare - ät mellis med barnen, prata om mat och hälsa, förklara hur viktigt det är. Det är idrott vi håller på med, piloten måste också må bra för att ekipaget ska fungera, det krävs två för en tango. Och, snälla, föregå med gott exempel. Kära föräldrar, era barn har inte alltid ätit, fastän de säger det. Vänner och bekanta, ser ni något som inte verkar vara som det ska - gör något!

Och ge Lisa en större ponny innan hon hunnit få konstiga idéer om att hon kan ha kvar Brunte längre, om hon bara går ner lite...

Hur än ätstörningar yttrar sig, vad de än kommer av, så är de hopplösa att bli av med och alla måste jobba för att barn och ungdomar aldrig behöver hamna där alls.

Så, mitt nyårslöfte blir att fortsätta kämpa med det här, därav dessa 140 matlådor som ska göra att det blir lätt att fortsätta äta ordentligt, trots att det är stressigt. I år tänker jag dessutom avancera och försöka äta frukost varje dag.

Det här lär vara mitt bästa nyårslöfte någonsin.