Ömsom vin, ömsom vatten

Jag och Trifolio, en brun lusitano som jag har som dressyrhäst.
  
  
Den här tredje dagen på vårt "vuxenridläger" i Portugal har bjudit på både vin och vatten, i bokstavlig och i bildlig mening.
Första lektionen red jag åter Vista Alegre, en känslig och fin lusitano som tydligen har varit tjurfäktningshäst i sitt tidigare liv (har bara varit på Hippikos i fyra månader). Vi trände bland annat på övergångar mellan ökning, arbetsgångart och samling - och inte minst gjorde han ett par superfina ökningar.
Tränaren Denis menar att Vista, som tjurfäktningshäst, mer eller mindre bara har ridits i ena varvet (höger tror jag att det var). Det gör att han under omskolningen har haft supersvårt att ställa vänster, men i dag gick det alldeles utmärkt. 
  
Efter min lektion lade jag mig i solen en stund och bara njöt av fågelkvittret och dofterna från de blommande träden. Och efter lunchen blev det värsta partyt eftersom någon fick på en massa schlagerlåtar på stereon, i och med att "Eurovision" drar igång i dag. Framför allt bjöd Dennis och Johanna på dansuppvisning.
   
Min första lektion efter lunch var hoppning på Ugie. I dag tyckte jag själv att det gick mycket bättre, jag fick fram honom framför skänkeln på ett bättre sätt och han var rundare i formen.
Dock blev jag riktigt frustrerad av att inte riktigt förstå vad tränaren Antonio ville åt. Först tyckte han att jag red för långsamt, då ökade jag men då tyckte han att hästen sprang. Lite senare skulle jag samla men då blev det för mycket... Jag vet inte riktigt om det var språkförbistring eller bara jag som var trög, men ett tag brände tårarna i ögonvrån. Då testade jag att sätta mig ner lite djupare i sadeln mot hindren och då blev han nöjd! Så i morgon har jag bättre koll på vad "magistern" vill åt.
   
Sista dressyrlektionen hade jag maffige Trifolio. Det började jättebra, jag fick fram honom och han kändes riktigt lösgjord och fin, i samtliga gångarter. Men efter ungefär halva ridpasset var det som att bensinen tog slut, han bara lade av och jag orkade inte få fram honom. Lite trist att sluta med den känslan när första halvan var så bra, men å andra sidan kanske jag kom åt något när han blev så trött?
  
Ja ja, i morgon är en annan dag. Nu ska jag drömma om att bli mer precis med mina skänkelhjälper och om att hålla ihop händerna. Tror ni att det hjälper?
  
Trötta men taggade hälsningar,
Anki

  

Det är verkligen ljuvligt att kunna plocka citroner från träden.
  

Sådana här sötnosar bor också på gården.
  

Lollo poserar med vår ridlärares lusitano, som ser ut som en sagohäst.
  

Man rider med öronsnäcka vilket faktiskt är riktigt bra. Även om ridläraren är långt bort hör du vad hen säger.
  

Lollo på Aortico.
  

Jag på min andra dressyrhäst Vista Alegre.
  

Samling i solen. Men nu säger väderleksrapporten att det ska bli mulet.
  

Johanna får hjälp av João.
  

"No hands" ser Dennis ut att säga. Dennis är alltså med i vår svenska grupp medan Denis med ett "n" är ridlärare. Fast Dennis är också ridlärare - dock hemma i Borås. Hänger ni med?
  

Anna kikar över sargen, i sadeln på Ventoruso.
  

Plockmat till lunch, därefter soppa och så...
  

... varmrätt bestående av kött, potatis, ris, sallad och - musslor.
  

Som efterrätt blir det oftast någon form av kaka eller tårta, plus massor av frukt.
  

Denna lunch körde vi även lite Eurovision-special - här dansar Johanna och Dennis till det svenska bidraget "You".
  

Jag utlovade en bättre bild på huset där vi bor, här är det!
  

Här rider vår ridlärare Denis sin superfina tävlingshäst Donatello. Hjälm är det bara vi turister som använder...
  

Här rider jag lektion för Denis på Trifolio (som är ovanligt stor för att vara lusitano).