One of a kind

Ja, hon är sannerligen lite speciell, min fuxa. Både på gott och ont! På flera sätt är hon den häftigaste häst jag mött men just nu är hon ganska billig....Hon är bara så himla obstinat och tråkig just nu! Jag har ridit så himla mycket unghästar, både snälla, knasiga och skarpa/bråkiga, men aldrig någon som Loppan. Hon är liksom lite bipolär, det är såna ytterligheter i hennes beteende.

Igår började hon jättefint, jag upprepade övningarna från dagen innan med övergångar. Hon svarade superfint och kändes jättefräsch med bra framåtbjudning. Vi red över lite cavaletti och hon gjorde det bra, tyckte det var roligt. Sedan snubblar hon till lite och blir JÄTTEARG på det, reser sig och tjurar ihop. Sedan var hon på dåligt humör ett tag, reste sig några gånger till och lyckades få in en fullträff i mitt ansikte så att jag spottade blod resten av dagen (inga lösa tänder, bara en rejäl fläskläpp).

Sedan gick hon fint igen, blev lite skraj för något bakom sargen och gjorde ett capriol-hopp, men annars fin och ganska glad. Otroligt frustrerande beteende! Det finns vissa hästar som får en att känna sig som världsmästare när man sitter på dem, Loppan är ungefär tvärtom. Inte så hemskt rolig att rida just nu alltså... (Fast när hon är snäll och fin mellan sur-attackerna så är hon superhärlig såklart! Riktig wow-känsla i traven!)

Idag ska vi löshoppa och nästa vecka kommer min gamla tränare som är toppen med unghästar och toppen med mig! Tror att både jag och Loppan behöver lite stötting och guidning i det här faktiskt, haha... Jag ser ju någonstans ljuset i tunneln och tror fortfarande att Loppan kommer att bli den bästa häst jag någonsin haft, men ibland är det lite svårare att hålla sig motiverad. Speciellt eftersom att Loppan blir så SUR och ARG! Det känns ju inte alls kul, man vill ju att även hästen ska tycka att det är lite roligt det man gör på banan. Igår var jag ganska less på henne och tänkte på massor av olika alternativ (är det verkligen värt att ha en enda häst som hobby och just den hästen gör livet surt för en) men jag kom någonstans ändå fram till att det är värt det, konstigt nog. Eller jag är inte riktigt beredd att ge upp än på ett tag i alla fall.


Jaja - Ny dag, nya tag. Håll tummarna för att hon tycker det är roligt att löshoppa i alla fall :)