OS 2012

Hej, ja jag är sen men jag har letat efter massa bra bilder i min dator men de har gömt sig någonstans. Måste få hjälp av ett Mac proffs att få ordning på min dator. Jag skulle bara vara duktig och importera mina mobil bilder.... Ni får nöja er med dessas länge..

Lejon i London, finns det? JA de finns och jag kommer alltid tänka på OS när jag ser eller hör Trafalgar Square.


Hela laget och med Helena Persson som var reserv i flyget på väg till London. Lite skolresa feeling här.


Första gången laget åker ut med bussen från OS byn till tävlingarna, det tog ca 30 min på Olympic Lane. Dvs egen körfil för OS..


Lite OS mode. ;-), Lite synd att truppen hade kläder från Kina, hade önskat mig från lite svenska designers och märken...


Henrik och jag går ut på banan första gången, vilken fantastisk bana. I detta ögonblick längtade jag att få hoppa här..


Förbundskaptenen Sylve visade prov och kunskap på tältuppsättning. Han är bra på att ordna det bra för oss ryttare. Här hade vi en egen liten lounge för tex vila. Förresten jag tror det är samma ryttare som sov i relax tältet i Falsterbo ( se tidigare inlägg från just Falsterbo;-)


Hälsningar fanns det till det svenska laget ( alla discipliner ) i stallet. TACK! Rolf hade typ 90%...


Matrix har inte så svårt att koppla av på tävling, han gillar när det händer lite då sover han bäst..


Och bli ompuss-lad av Anna som sköter Matrix. Det konstigaste jobbet groomarna hade inför OS var att tejpa för alla " märken" överallt. Inte ens schampo flaskan eller sadelknapparna ( ni vet de där små på varsin sida på framvalvet) fick synas med tillverkare. På OS får ingen reklam synas bara i väldigt liten skala..även våra kavaj knappar fick bli tejpade då märket stod på dem...


OS handlar egentligen inte om sport, tävling och medaljer utan om PINS! Var man än gick ville folk ha dem. Med de som hade egna PINS bytte man med och de som inte hade och TIGGDE dem GAV man om man var en snäll OS deltagare man kunde nästan få vad som helst i utbyte mot en PIN!!! Det var här Rolf fick sin guld medalj. Han hade mest.


Barnen skickade med Peder en lycko grej. Det blev en lego gubbe på en farkost. Den gav ingen vidare lycka kan man ju säga men det pratar vi inte om...jag är så glad att jag fick en ändå.


Hans Gunter Winkler som äger Allerdings har själv haft ett antal guldmedaljer från OS runt sin hals, HÄR kan ni se hur många! imponerande.


Nu går vi banan...träninghoppningen gick fint. Nu ska vi äntligen komma igång..


Se..här står jag stadigt och bra så detta är innan första klassen...


Ja sen kom den kända KRASCHEN och den har vi alla sett så mycket tråkiga bilder från så nu skiter vi i den. Jag tappade i allafall kontrollen helt inne på banan och det resulterade i KRASCHEN. Jag hann tänka i Luften - detta är en mardröm! Ställde mig upp och gick ut från banan, satte upp för att känna på Matrix. Efter 2 minuter fick Jag brutalt ont och kom inte av hästen. Jag trodde jag brutit något. Kunde inte röra mig, som tur var var vår fysio ängel Per där och hjälpte mig upp i en golfbil (!) och vidare i en ambulans.. Till sjukhuset. Här magnet röntgas jag.


På sjukhuset var alla doktorer och vi övertygade om att jag inte skulle kunna rida. Så var Olympiska spelen över. Vilket jävla OS! Jag föll i tårar och hade SÅ ont. Kunde inte gå eller överhuvudtaget lyfta benet. Arg. Uppgiven. Med kryckor i myr steg sen hem till OS byn. Nu tänkte jag bara på att mitt fall och att jag inte skulle kunna rida fick ta någon fokus för övriga i laget. Men när de såg mig så såg jag att de förstod att jag inte skulle kunna rida. MEN Fysio ängeln Per gav inte upp och jag tyckte bara jag tog hans tid nu men han sa bara "vi ses i morgon bitti så ska vi se.".Dream on tänkte jag och svalde tabletter för att kunna sova. Vaknade av att Per knackade på dörren tidigt på morgonen. Han är galen tänkte jag faktiskt...sen ut i myrsteg på kryckorna...massage..myrpromenad...massage...myrpromenad.. Så höll vi på. Peder och jag pratade om hur jag skulle känna om 3 veckor när allt var över, hade jag önskat att jag försökt ut i det sista? Ja det hade jag önskat så bestämde jag mig för att försöka tills det bara inte gick. Kom upp i sadeln, visste banan men skulle nog bara gå över startlinjen om det inte gick men det gick! Det var sjukt overkligt på något sätt. Och det gjorde SJUKT ont. Men med adrenalinet i kroppen kom smärtan nästan direkt efter målgång. Så märkligt vi fungerar. Som en urtidsmänniska som springer för livet och ska överleva. På bilden lindar Per benet för att ge stöd. Jag tycker Matrix var den störta kämpen som hoppade runt med spetsade öron som om inget hänt.


Dag 2 tror jag den här bilden är ifrån. Här går Per och jag runt runt runt på vår " gård" utanför svenska huset i OS byn...tänk vad viktigt det är att det är folk runt omkring en som tror på att det ska gå när det nästan är kört för att något SKA gå . Hur tävlingarna gick sen vet ni..och nu orkar ni snart inte läsa mer. Vill i allafall tacka alla helt otroligt varma fina människor som skickat mail och brev med så många värmande hälsningar och tankar ...och vad jag förstått blivit lite inspirerade av att kämpa. TACK!!!!!


Vi möter pressen...


Vi har möte...


Jag och Scott och Scotts guldmedalj som han fick rota fram i ryggsäcken för att jag skulle få den här fina bilden. Hej.

Location:GREVLUNDA,Vitaby,Sverige