OS-yran slår på alla!

Vilken fantastisk dag, och vilka fantastiska prestationer Sverige gjort i Fälttävlan!

Själv är jag, Izabella, en känslomänniska. Jag kan lätt fälla en tår eller få gåshud om jag blir berörd av något på riktigt. De senaste dagarna sen fälttävlan drog igång på OS så har nog många svenskar med mig, haft någon form av känslomässig berg-och dalbana. Man blir så oerhört glad för ryttarna och hästarna som är så duktiga, sen blir man glad för Sverige, sen blir man även glad för att just ridsporten i Sverige får uppmärksamhet och blir hyllad. Allt på en gång.

För några år sedan när jag sa att jag skulle bli hästveterinär kunde jag stöta på människor som knappt visste vad hästsport var. På sin höjd visste de vem Stig H var plus Malin Baryard. Detta kan vara en slump, men idag upplever jag att många direkt hajjar till och börjar name-droppa namn på ridsport-profiler. Alltså, människor som inte alls håller på med sporten själva. Det har blivit stort, det är stort och det är fantastiskt! "Lilla" Sverige kanske blir en ny hästnation trots allt? Tänk om det är hit folk kommer och tränar med sina hästar om 20 år, istället för att åka till Tyskland och Holland. Om utvecklingen fortsätter kanske det blir så? Vem vet:)

Sen måste man ju erkänna att man blir grymt taggad av fälttävlan "igen". Jag tävlade fälttävlan på C-ponny och tog bland annat brons på SM i Bollnäs 2001 med min dåvarande ponny Kenni Action. Nån gång ska jag börja igen, nu är det bestämt! Inte med Vovva dock eftersom han på riktigt är helt värdelös på att hoppa, men med en annan häst. Nån gång, nån dag....då ringer jag till Marie Ryman så får hon hjälpa mig att komma igång igen. Den dagen den sorgen;)

Ni kan tänka er hur stämningen var på Hästsjukhuset Strömsholm idag. Det var fullt i lunchmatsalen under hoppningen och folk kollade via datorerna under rasterna. På eftermiddagen var jag steril assistent och hjälpte till på en operation. Under operationen kom en klasskompis till mig (som också jobbar på Strömholm under sommaren) in i op-salen och utbrast. "SILVER!!!!". "Focus Bella, focus. Forget what they are talking about now, we must finish the surgery and do a good job", sa kirurgen snabbt. Självklart, svarade jag med ett leende på läpparna och blev påmind om att hästen på bordet alltid är prio ett oavsett vad som händer runtomkring!!! Allt gick bra och jag var för första gången med och reste en häst med så kallat "tale and nose band", en typ av assisterat uppvak. Hur det fungerar får vi ta en annan gång.

Vovva har fått skritta i två dagar, mysa och äta gräs sen vi kom hem från Falun. Han är så nöjd och glad. Imorrn ska jag jogga honom, sen börja småträna lite igen inför ny tävling på Söndag.

Nu måste jag OS-yra mig lite till och kolla på alla video-klipp och läsa alla OS-nyheter här på Hippson!

Kram från Izabella