11 juli 2016, 12:41

Over and out – Falsterbo 2016

Hej mina vänner!

Jag har hunnit plaska mig igenom hela Falsterbo-veckan sen sist, och det har hänt så mycket så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det regnade, regnade lite till och sen öppnade sig himlen fullkomlig och lämnade hela Falsterbo under vatten.

Detta vatten har man helt enkelt fått plaska sig igenom och eftersom ingenting gjordes för att få bukt med problemet så blev det rysligt fort väldigt väldigt lerigt när alla hundratals hästar tvingades gå där ändå. Det var omöjligt att göra någon särskilt proper insats med longering/ridning eftersom även banorna stod under vatten, och hästarna fick typ senskador när man försökte handwalka med lera upp till knäna.

Hade det här nu varit i vilket annat land som helst så hade det febrilt arbetats med att lägga på tjocka lager flis på vägarna innan de förvandlades till djupharvade åkrar, och så hade man pumpat bort vatten från banorna. Men inte i Falsterbo inte, där väntar man bara på bättre tider.

Övervägde att bara ställa dem utanför för påfyllning.

Det där med att försöka hålla sig ren – Madde misslyckades.

Det var i denna stund vi plockade fram simfötterna.

Bristen på motionsmöjligheter lämnade oss med lite väl vilda hästar första tävlingsdagen, men fint hoppar de ju alltid ända. De hoppade en uppvärmningsklass på morgonen bara, men det var tillräckligt för att energinivån skulle lugna sig lite, och vi kunde bara mysa resten av dagen (som jag nog tror faktiskt var regnfri, men blåsig).

Fredagen började på bästa möjliga sätt med att älskade lilla Ponnyn speedade runt sin klass så fort att han vann! Aldrig blir man besviken på honom. Han är så duktig jämt och jag tror inte han har gjort en enda internationell tävling i år utan att vara inne på minst en prisutdelning. Goldenboy ⭐️ han gör mig väldigt lycklig! ❤️

ÄR DET MÖJLIGT ATT VARA GULLIGARE?? (📷 Annelie Lundkvist).

Fredag = nationshoppning!

Om det finns en sak man vill uppleva här i livet så är det att vara del av det svenska laget i nationshoppningen i Falsterbo. Stämningen är helt magisk, nästan elektrisk. Ljudnivån går från knappnålstyst till öronbedövande på millisekunder. Vrålet som uppstår när en svensk ryttare hoppar felfritt är tillräckligt för att till och med få mig att börja gråta. Och vad tror ni Gullan gör? Hon bara flyger runt banan. Det kan ha varit en av mina lyckligaste stunder faktiskt. Det var så mäktigt.

Tack Malin & Gullan! 😘

Dom där två 🙌🏽😍 (📷Annelie Lundkvist).

Men som de flesta av er antagligen redan vet så var inte glädjen långvarig, kommer knappt ihåg den egentligen. Det var ju i vanlig ordning två rundor, och när det bara var tre hinder kvar och G bara flög över trippelbarren som att hon hade en trampolin till hjälp, så gick hon omkull när hon landade. Det gick på en bråkdels sekund, och sen var de uppe på fötter med fullt fokus framåt och klarade räcket bara några meter därifrån.
Efter det tror jag att verkligheten hann ifatt dem och sista hindret föll, helt förståeligt. Jag hann tänka många saker innan de ens hunnit ut från banan - vad hände? Hur gick det till? Var det något jag missat? ÄR HON SKADAD? Hjärtat brast och hjärnan gick på högvarv. Lilla vännen.

Hon tog sig ut på alla fyra ben i alla fall och jag tog henne direkt till stallet, hon hade inga synliga skador så vi började isa direkt. Mitt i alltihop förträngde jag att hon ju faktiskt bara hade 4 fel och att laget fortfarande låg bra till. Vi ville inte ta upp henne på prisutdelning även om hon verkade ok, så ponnyn fick låna hennes Sverigekläder och ställa upp på sin andra prisutdelning för dagen.
Jag trodde verkligen inte att det var möjligt att inte le när Sverige kommit tvåa i nationshoppningen på hemmaplan, för som jag sa förut så är det sånt liv att man inte vet ut eller in. Men det enda jag ville var att gå därifrån.

Vår landslagsveterinär Jonas gick igenom henne noggrant direkt efter att det var klart, och kunde inte hitta några fel på henne. Jag fortsatte isa lite till innan hon packades in i kyllera, och lindades för natten. Sov som en stock efter den omtumlande dagen.

Lördag morgon var ångesten tillbaka, hästkraken lika hungrig som vanligt så fodrade lite snabbt innan jag lindade av och till min stora lättnad inte upptäckte något avvikande på hennes ben. Jonas kollade henne, böjde igenom, klämde och kollade på olika underlag igen och inget fel på henne. SÅ SKÖNT! Det var ungefär nu vi började skämta igen 😅.

#SQUADGOALS Hade inte varit en så bra squad utan Gullan dock. Hon är vår Taylor Swift i det avseendet.

Lördagen var officiella OS-uttagningsdagen and WE MADE THE CUT 💪🏽🎉💃🏼.

Kan inte tänka mig något roligare eller mer skrämmande än att om mindre än en månad packa in väskorna och hästen i ett plan till Brasilien. Vilken sjuk grej. Det har varit så mycket möten och information om den här händelsen att alla jobbiga känslor har börjat bubbla upp igen mitt bland alla glada. En sak vet jag i alla fall, och det är att det inte finns någon annan jag hellre skulle vilja åka till Rio med än Gullan & Malin.

Så med en vinnarhäst och en uttagen OS-atlet kände vi inte att de var mycket kvar att hämta i Falsterbo så vi åkte hem. Jag hade en medpassagerare som jag bara såg skymten av i ungefär 45 minuter när vi åt frukost och lyssnade på podd. Hur hon lyckades sova i mitt galande till skönsång är väldigt oklart. Tror hon dansade för många långa nätter i rad. "Falsterbo är lika mycket häst som fest" som en del skulle säga.