Planera flexibelt

Om det är något som är viktigt för träningen så är det någon form av motivation. Annars blir det inte av. Det behöver inte betyda att man är såld på "mitt" tänk om att träning ska vara roligt, tycker man att träning ska vara tråkigt så måste det ändå finnas något som motiverar en - troligtvis resultaten (hålla sig frisk, må bra efteråt, hålla kroppen i form o.s.v.). Något som gör att man anstränger sig trots att hjärnan faktiskt är programmerad till att vara ganska lat och spara på energin. Likadant när det kommer till de flesta livsstilsförändringar som hör till ett hälsosammare liv. Att sluta äta godis kräver motivation, att börja äta grönsaker också. Och något som verkligen kräver motivation är att ta tag i en stressig vardag, sätta sig ned och fråga sig själv hur man egentligen mår och om det är något man kan ändra på för att man ska hitta en bättre balans i livet. Det är så lätt att bara köra på i gamla hjulspår.

Så vad gör man när motivationen tryter? När man så, så väl VET att man borde göra något - för att det är bra för en - men det ändå inte finns en enda cell i kroppen som går med på att göra det. Någon gång ibland är väl en sak, men när motivationen inte uppenbarar sig på flera dagar, veckor, månader?



Jag är ingen motivationsexpert direkt. Men jag tänker mycket på vad det är som driver oss människor till att till exempel springa en mil trots att vi inte är jagade av en sabeltandad tiger och måste springa för livet. Och jag vet själv hur dåligt samvete jag kan få när motivationen inte finns där, hur vidrigt det är att behöva tvinga sig till något och hur mycket sämre resultaten blir när man måste göra det. Jag tror att det är viktigt att tänka på att ALLA har motivationssvackor ibland. Ja, alla. Okej, det vet jag i och för sig inte eftersom jag inte har pratat om detta med alla människor i hela världen, men ni vet det där med att man alltid ser framsidan på en annan människas medalj, aldrig baksidan? Den person som kan verka piggast, JÄMT positiv och sprudlande full av energi kanske är just den person som får övertala sig själv framför spegeln varje dag innan hon åker hemifrån. Skenet kan verkligen bedra och när man är i en motivationssvacka kan det faktiskt vara tröstande att tänka på det.

Sen, jag vet att jag tjatar om det här och jag vet att alla inte tycker så, men jag rekommenderar verkligen pauser. En paus betyder inte att man slänger sitt hälsosamma liv ned i soptunnan och prenumenerar på sega råttor, cola och stillasittande 24/7 utan att man bara tillåter sig själv att vara mänsklig och ta en paus från det där som känns så jobbigt just nu. Vad det än kan vara. Är det löpningen du helt plötsligt inte kan övertala dig själv till att genomföra, ja men promenera istället då. Eller hitta på något annat som ger motion och får dig att må bra. Testa något nytt? Antingen får pausen dig att bli sugen på löpning igen efter ett tag, eller så inser du att löpning faktiskt inte är något du vill ta tag i igen utan det är nya du har börjat med passar dig mycket bättre.

Det kan ju vara svårt att ta en paus när man rider och/eller är hästägare. Man kan inte direkt ställa ifrån sig hästen i några veckor och ta fram den igen när lusten faller på. Men man kan alldeles säkert hitta på något annorlunda. Är det till exempel hoppningen du inte gillar längre? Vad gör det om du pausar från den ett tag? Ja, du kanske har köpt en hopphäst och satt upp ett mål om att starta en viss höjd inom ett visst antal månader men på riktigt, vad gör det om det inte blir så? Jag pratar inte om att ge upp vid minsta lilla motgång nu, utan jag pratar om en riktig motivationssvacka som man har svårt att komma ur. En paus kanske resulterar i betydligt bättre resultat om ett år än vad ni hade fått om du hade kört vidare i svackan. Under tiden kan du rida ut, träna dressyr, kanske prova på någon ny gren!



Mål är jättebra. Men som jag läste någonstans: Skriv gärna ned dina mål, men skriv dem med blyerts. Så att de går att sudda. Flytta. Ändra. Jag känner igen mig så mycket i att låta den där målsättningen gå före allt, till och med när motivationen är helt borta och målet egentligen inte är något eftertraktat längre. Men ändå vägrar man att släppa! Typiskt envisa ryttare. ;)