Pustar ut...

Åh, jag är så trött att jag knappt vet vad som är upp och ner. Jag ÄR definitionen på trötthet, googlar ni på trött så... Ni fattar. En elak förkylning härjar i HP2, halva klassen snörvlar och hostar och är sänkta i stort. Allmänt mosiga, som en kär vän hemifrån skulle uttryckt det. Det blir en skön dagis-effekt, blir en sjuk så följer snart allihopa efter...

Den här veckan var det min grupps tur att ha morgon, vilket innefattar morgonstalltjänst och ett hagbyte vid 10, samt att vi har morgon+eftermiddag på fredagen och sedan hand om stallet hela helgen. Jobbet är inte jättetungt, men det tar sin tid och så här i början känns det som att det blir mycket att hålla ordning på innan man har kommit in i rutinerna.

Vi har ett system med sk. dagelever, där en i gruppen helt enkelt leder arbetet, håller ordning på alla uppgifter och ser till att arbetet flyter på. Sjukvården ska skötas, hästar som inte går lektioner ska bli ridna, foder och strö-åtgång ska kontrolleras, hagschemat ska passa ihop med lektionstider, och så vidare. Den här veckan hade jag äran, knepigt att leda en grupp när man själv inte alls är inne i rutinerna, men vi provade oss fram under veckan, och ställde alla konstiga frågor vi kunde komma på till vår stallförman Elin Ingelsberg. Det flöt på bättre och bättre allt eftersom, trots att man i mellanåt stötte på någon som fastnat med halvöppen mun och svullna ögon och försökte komma på vad sjutton det var som skulle göras...

Att gå upp 05:30 sju dagar i rad är egentligen inget konstigt i sig, med tanke på vårt karriärval så är det ju egentligen bara att vänja sig, men det här tog vill jag lova!  I morgon är det sovmorgon till halv åtta, lyx :)

God natt!

Riedel, e. Robin Z.

Foto: Ida Rising