Roadrippin part 1

Hej på er! Nu är vi hemma i Sverige igen 😍

Som ni kanske förstått så har vi varit på en liten turné de senaste veckorna- första stoppet var i Amsterdam och det andra ända nere i Österrike.

Amsterdam var egentligen en ganska bra tävling men med fruktansvärda arbetstider för både två- och fyrbenta. Klasserna höll på till midnatt varje kväll, och med en uppvärmd framhoppning och arena stod ju alla genomsvettiga hästar som varit i omhoppning i duschen väldigt sent. Vi fick tre måltider om dagen, men i Holland är lunch i princip samma sak som frukost- kanske med en liten soppa till om man har tur, och med alla klasser på kvällen blev det inte direkt tid till någon middag. Som ni nog förstår var ju inte det särskilt lämpligt upplagt för en hungrig själ som jag.

Malin H tar en liten snooze. 💤

När alla tar sig en snooze. 

Överlevnadskit. 

När klockan närmade sig 22 och Malin inte hade suttit upp än. 

Indie förbereder sig mentalt. 

Bevis på att jag emellanåt jobbade. 

En timmes frisk luft varje dag (delat på tre hästar såklart.) På em började ju klasserna så hann man inte gå ut. 

Men vi gjorde det bästa av tiden! Indie hann t ex bonda lite med team-mate Carat 👫

Annars gick vi mest på led på vår lilla asfaltsplätt, Märta rätt nöjd med det. 

Och hur gullig var inte Gullan när hon fick syn på Malin & hennes röda jacka på andra sidan staketet? Lojaliteten är fenomenal. 👭💕

Rent tävlingsmässigt var inte Amsterdam riktigt vår tävling heller. Första upptåget för året, hästarna lite vilda, hästskötaren trött & hungrig, ryttaren i fel sadel (efter att hästskötaren packat fel.. 😇), dåligt framhoppningssällskap, brist på frisk luft. Jag kan säkert hitta på några fler jättebra anledningar till att det gick dåligt- men man vill ju inte vara den som skyller ifrån sig.. Gullan som den lilla hjälte hon är räddade i alla fall allas helg genom att vara felfri och 4:a i söndagens GP! 💪🏽

(För er som har missat det så tog jag över Hippsons instagram under helgen, kika in där för fler behind the scenes-bilder!)

En felfri första runda och massa godis senare- i väntan på omhoppning! 

Woop woop! 🙌🏽⭐️

Söndagkväll efter några timmars återhämtande för Gullis och lite sömn för mig, blev vi bokstavligen talat utjagade från stallet av bulldozers som skulle riva ner hela kalaset. Vi hade inte mycket till val än att ta vårt pick och pack vidare on tour, så vi åkte vidare till en liten gård i syd-östra Tyskland. Det var jättetrevliga människor där, men stället överlag förstärkte bara mina fördomar om tyskar. Det räckte med en vända i stallet innan både mina kläder och hästarnas täcken luktade lada, och jag blev tyvärr vittne till en skottkärra full med gamla korvkringlor som tömdes på gödselstacken. Min definition av "super-tyskt"! Jag blev inbjuden på middag hos familjen, åtminstone tror jag att det var poängen men det är högst oklart då ingen i den konversationen pratade samma språk- en av det många anledningar till att jag avböjde. Jag tror därmed att det med andra ord var en lättnad från allas håll när jag åkte därifrån igen.

Fortsättning följer...