Rom 🇮🇹

Hej igen, har ni hunnit ikapp med er läsning? För nu fortsätter historieberättandet där det slutade. Vi tog oss hela vägen upp i bergen, jag & tjejerna, och väl där tog vi en veckas semester.

Jag fick dra på mig mina ridbyxor och motionera prinsessorna så gott jag kunde. Det fanns en tid då jag kunde rida ganska hyfsat, men den episoden i mitt liv passerade sitt bäst före-datum för länge sen... Det var några smärtsamma dagar upp och ner för backen mellan stallet och lastbilen efteråt vill jag lova.

På söndagen landade äntligen ordinarie ryttare i Geneve och jag fick låna en bil för att hämta henne. Jag vet inte om ni kommer ihåg det här- men jag måste tidigare ha klagat över hur FRUKTANSVÄRT krångligt & omständigt det är att köra in med lastbil i Schweiz? När vi åkte till St Gallen förra året tog det nog 2 h för oss på gränsen med alla papper, och då hade vi förberett allt vi kunde innan vi kom dit. Förstå då min irritation när man med personbil inte ens behöver stanna och visa sina ID-handlingar. Det är bara att köra in. Jätteskönt för alla pendlare givetvis, men ändå väldigt irriterande.

Utöver det lilla irritationsmomentet gick det förvånansvärt smidigt att hitta till flygplatsen, det finns ju visserligen inget som är bättre skyltat längs vägarna än just flygplatser (och möjligtvis sjukhus). Det var princip raka vägen tyckte jag, övertygad om att jag skulle hitta hem igen. Vilket jag inte gjorde. Så vi tog en liten tur runt i Frankrike... Hade verkligen inget bättre för oss egentligen ändå... 🙄 Dagen efter när jag körde samma sträcka igen, men rätt väg hem så gick det väldigt mycket fortare.

Till slut blev det dags att ta sig över bergen ner till Italien. Anlände i Rom på tisdagskvällen, glad i hågen över att se min allra bästa kompis Madde som kommit dit tidigare OCH redan hjälpt mig spåna mina boxar så hästarna kunde komma av lastbilen direkt. ❤️

Vi var alla glada groomar i Rom (IGEN!!), för vi har så härligt lag! Det var återigen så härlig lagstämning, det är ju så roligt när man får vara i lag med alla sina vänner!

Sofie, jag och den fortfarande väldigt tomma arenan. 

Märta var bokstavligen talat nr 1 hela helgen! 🌟

Innan det dras igång och ska tävlas får man ju göra någon slags ansträngning att turista lite. Jag säger ansträngning för att jag har som livsmotto att i största möjliga mån försöka undvika folk. Stora, långsamma folksamlingar mer specifikt. Och Rom består endast av folksamlingar. De kan ta sig fram till fots, på moped, i bil. Men det är människor ÖVERALLT. Vad man absolut inte gör i Rom är cyklar. Vilket vi inte förstod förrän vi själva hade provat. (Tips från coachen- gör aldrig det!) Att cykla i Rom är förenat med absolut livsfara, och det är min enda kommentar.

När klockan slog torsdag fick vi släpa våra överhettade fötter till banan för då skulle det tävlas. Gullan älskar nog Rom för hon var nästan lika grym här i år som hon var förra året.  Hoppade bara en liten klass första dagen där hon var felfri, och sen laget på fredagen. Hon var FANTASTISK! Hoppade 0+4 (bromsen var lite dålig efter vattnet i andra rundan) och jag blir så stolt över henne. Världens bästa ❤️

Någon som verkligen fick guldstjärna var Zacke som ju var dubbelnolla i laget! Det är så så så bra!! 🌟

Zackemannen & Maddis ❤️

Märta som slapp går parad den här helgen, gjorde många andra bra saker men var lite följd av otur. Hon är alltid så duktig, så man blir lite ledsen när det inte riktigt lönar sig. Sista dagen fick hon i alla fall tillslut en välförtjänt felfri runda!

Märta sista dagen, lite trött och väldigt redo för att åka hem till sin hage! 

Vi avslutade tävlingen redan på lördagen och bestämde att tjejerna förtjänade att få åka hem, så det var vad vi gjorde. 2400 km senare rullade vi in i Norrköping, knappt solbrända men rysligt fräscha. Tjejerna är så glada över att vara hemma igen! Sladdade i vanlig ordning ut i hagen, rullar sig som galningar och trycker i sig det lilla lilla gräs som finns.

Home sweet home som man brukar säga!

Lycklig återförening med Mamma Mu ❤️

Och om G blev glad av att träffa Indie igen så var det ingenting i jämförelse med vad jag blev! ❤️

Både jag & tjejerna har njutit av några lediga dagar, jag har fikat alldeles för mycket och Gullan har antagligen ätit alldeles för mycket gräs. Vet ni att det är inte alls långt kvar till EM nu? 😳 Vi får nog göra en gemensam uppryckning och börja extramotionera jag & G. Intervallträning i Grevlunda-backen nästa vecka ? 💪🏽 (Det är inte ett löfte!)

Tills vi hörs igen, ha det så fantastiskt bra. Glöm inte ställa frågor om ni har några. Eller bara kommentera något snällt om ni har något på hjärtat, det är så bra för självförtroendet (som jag egentligen redan har väldigt gott om egentligen- så gör vad ni vill 😂). Bäst jag avslutar nu. PUSS på er!