Så planeras unghästarnas säsong

En av anledningarna till att jag bestämde mig för att åka iväg och jobba i tävlingsstall var för att jag ville lära mig ett hållbart system att utbilda och träna fälttävlanshästar för sporten. Som med allt annat finns det olika sätt att göra det på, lika många som det finns ryttare - med det systemet jag lär mig här har tagit flertalet hästar till svår klass med få skador på vägen, så det är ett bra kvitto på att det är något att ta efter.

Här är vi i planeringstagen, så jag tänkte dela med mig av hur upplägget för de unga hästarna ser ut! Att få till en plan för tävlingssäsongen med det breda ålders- och utbildningsspann som vi har i stallet är ett avancerat pussel. Vi har hästar på precis alla nivåer, från de som gör sin tävlingsdebut till Sofarsogood som ju går de största tävlingarna.

Hur ofta och mycket beror förstås på individ och utbildningsnivå, men våra hästar börjar sin fälttävlanskarriär när de är fem år. De går då geländepferde A, terränghästprov, där de bara går en terrängrunda och bedöms efter sina kvaliteter som terränghäst - hoppförmåga, galoppförmåga, ridbarhet etc, helt enkelt lämpligheten för sporten. Banan är på lätt-klassnivå, men väl anpassad för unghästar. T ex får man i A alltid visa hästen banan innan och rida igenom vattnet, och de behöver inte heller börja med att hoppa ner i vattnet, utan de får vada ner först.

För femåringar är kval till bundeschampionat två geländepferde A med 8,0 och en geländepferde L med 7,0, och en placering i en hel lättklass. Då är det dock lite lättare att bli placerad här i Tyskland eftersom 1/3 av startfältet får pris istället för 1/4 som i Sverige.


Som sexåringar går de geländepferde L, motsvarande enstjärnigt, och tävlas ungefär lika ofta som femåringarna men går lite fler hela tävlingar, två-tre stycken på en säsong. Kval till bundes är två 8,0 i geländepferde L, och en godkänd hel enstjärnig fälttävlan med under 54 straff i dressyren, max två nerslag i hoppningen och felfri på hinder i terrängen.

När de är sju år är det tillåtet att starta tvåstjärnigt, och för en häst som ligger i fas börjar säsongen med  enstjärnigt, ca 3 st, och sedan är det rimligt med tvåstjärnig debut i juni eller juli. De gör då ca två tävlingar, och har det nu gått vägen så är unghäst-VM en lång tvåstjärnig i oktober. Det blir då sju tävlingar på en säsong vilket är ganska lagom. Exakt så såg upplägget ut för Cumpel i höstas som ju var placerad i Le Lion.

Det här kanske är lite mindre än vad många tävlar, men den här nivån av tävlande har i alla fall enligt Malins erfarenheter gett hållbara hästar och väldigt få skador. Att tänka på är ju att hästarna utbildas för att bli bra som vuxna - championaten ligger på vägen och kan ridas om det passar, men att pressa hästarna och tävla för intensivt på unga hästar gör ju att man istället riskerar att förstöra en häst som hade kunnat bli riktigt bra med lite mer tid. Att tänka långsiktigt är viktigt, och håller inte planen kan det förstås ibland vara nödvändigt att backa ett eller flera steg.

Hur som, det är alltså yngre hästar jag ska tävla, och vi pusslar för fullt! Eftersom årets EM ligger samtidigt som Tysklands bundeschampionat, till vilket man kvalar som ekipage, så gäller det att ha både plan A och B. Och antagligen även C, det mesta kan ju hända när hästar är inblandade...

Kvällsnöjet är i vart fall att lägga in hästar i Tysklands motsvarighet till tävlingsdatabas, och nöjet på dagen var bland annat ännu ett tyskt dressyrpass med Chico! Vi ser bundes långt där framme, träna träna och suga i sig allt som chefen och de närmast sörjande lär mig. De där dagarna jag undrar var idén att flytta 100 mil söderut kom ifrån vet jag att det här är svaret...