8 mars 2014, 07:06

She's back!

Äntligen börjar jag känna igen den fina versionen av Loppan som man bara sitter och ler när man rider. Den tråkiga versionen bjuder inte på många leenden, i så fall kanske från de som står på marken och tittar på.... ;)


Igår var det heeeelt sinnessjukt blåsigt hos oss. Bilen krängde på vägen och saker låg inte där de skulle utan hade blåst iväg till de mest konstiga platser. Eftersom att det var aktiviteter i ridhuset bestämde jag mig ändå för att försöka rida på utebanan i detta blåsväder.....Jo tjena. Loppan är som ni vet ingen nervös typ, men detta var lite för mycket till och med för henne. Efter att ha blivit skrämd av hundar med tillhörande människa som kom knakade uppifrån skogen, blåsande plast framför näsan samt 4 ponnier med tillhörande ryttare som hade galopprejs på vägen ovanför banan kände jag att det inte var så himla schysst att försöka få henne att spänna av och komma till arbete
där ute. Hon var spänd som en stålvajer och det var inte direkt bästa förutsättningarna!



Spänd Loppa!

Som tur var blev det ledigt i ridhuset så jag gick in där istället. Som jag har skrivit förut är det bästa med Loppan att hon inte fastnar i att vara skärrad eller spänd, lika snabbt som hon blir upptrissad kan hon enkelt slappna av som om ingenting har hänt. Hon var alltså superfin i ridhuset!!! Äntligen börjar jag känna igen min fina häst och kan komma till ridning, ingen är gladare än jag. Visst visade hon att hon är rödhårig genom att t.ex sura lite i galoppfattningen, men i övrigt bara rullade hon på med bra bjudning och jag kunde finlira lite med tempoväxlingar, övergångar, volter och serpentiner. Nu är vi på en nivå som är ett perfekt utgångsläge att börja jobba från. Nu känns inte tävlingsdebuter och kvalité lika långt bort, även om jag fortfarande tar en dag i taget och lite låter Loppan bestämma takten.

Känns riktigt bra att hon börjar komma tillbaks :)

ANNONS: