Skolbänken är finito!

Hallå!

Idag hade jag min sista redovisning, och sista schemalagda tid på veterinärprogrammet. 5 år i skolan har gått. Kan ni tänka er, 5 år! Jag kan inte tänka mig, och jag kan inte förstå att jag inte har något schema i skolan att gå tillbaka till i höst. Jag tror fortfarande att jag bara ska jobba över sommaren och sen ska allt bli som vanligt igen. Under hösten är examensarbetet kvar, men jag är färdig med min data instamling så jag kommer skriva det paralellt med att jag jobbar. Under sommaren får man man en tillfällig legitimation från Jordbruksverket, och när examensarbetet redovisas i januari får man sin riktiga legitimation. O jag ska alltså inte tillbaka till skolan...

Jag börjar ett nytt kapitel i livet. Nästa måndag börjar jag att arbeta som veterinär, det är nu man sätts på prov, och det är nu jag ska börja med det jag strävat efter i 5 år. Det är nu det börjar på riktigt. Känns som att det inte är på riktigt, och jag trodde aldrig att den "sista" dagen i skolan skulle inträffa!

Nedan ett kort från två glada "snart veterinärer". Jag och världens bästa Anna Sjöblom. En klasskompis som jag lärde känna ordentligt först då vi arbetade ihop som sköterskor på Specialisthästsjukhuset Strömsholm. Jag hoppas och tror att jag på något sätt kommer jobba ihop med Anna i framtiden. Hon är riktigt duktig på hästar och har en social kompetens som vem som helst skulle avunda! Under våra somrar på Strömsholm har vi haft ett riktigt bra teamwork!

Efter sista skoltimmen blev det lunch ute och några i klassen drack champagne!

Precis lika mycket som det ska bli kul, ska det också bli ledsamt. Att lämna Uppsala, och lämna mitt hem här, lämna min lägenhet, flytta Vovva från underbara Hagelstena känns som ett nödvändigt ont som markerar att ett kapitel i mitt liv håller på att avslutas. Fäller en tår nu när jag skriver!

Trots mycket blod, svett och tårar kommer jag garanterat se tillbaka på dessa 5 år som de bästa i mitt liv. Jag kommer också sakna många klasskompisar. Det tråkiga är att man ska skiljas nu, nu när man precis börjat växa ihop ordentligt som klass, och känna sig som ett team. Jag är också otroligt stolt över mina klasskompisar och det finns verkligen många duktiga förmågor som jag framförallt under det senaste året blivit otroligt imponerad av. Framtiden för veterinärmedicin ser ljus ut när det fylls på med bra folk, och de gör det, det lovar jag er!

Ni får hålla ut lite, snart kommer det mer hästigt material. O för er som undrar om jag ska sluta blogga så är svaret: inte än. Håller er uppdaterade om det:)

Kram på er från Izabella