Skönt att vara lite 40

    
Hej. 40, 40, 40, 40 år – jag tränar på det. Jag fyllde år förra veckan. Trivs verkligen i livet, men är lite obekväm med siffran. Att skriva 40 känns som att jag skriver min mammas nummer, eller någon annans mamma som är 40! Mammor är ju 40-nånting.
Ibland tittar jag på mina barn, vems barn är ni? Och den här lilla, var kom han ifrån? De lägger alltid huvudet på sned "Haha, jättekul. Suck… Lägg aaaav!" Vems mamma är det de ropar på? Vem ropar ni på? Sen vaknar man till.
Helt ärligt känner jag mig glad att fylla 40 och det är skönt att vara lite 40, man bestämmer mer i tanken vad man vill. Man säger nej om man vill och ja om man vill. Mer power alltså.
   

   
Jag var på Club Showjumpings avslutningsfest. Här håller Jens ett anförande om aveln i framtiden. Alltid en resa framåt. Jag hoppas verkligen att lite yngre människor kan börja engagera sig i hoppsportens frågor. Skulle vilja se lite action här! Hallå, var är ni?
   
   
Välkommen, fyraårshingsten Cash e. Kannan – Quick Star. Jag är så exalterad över de hästar vi har i stallet nu. De är grymma!
På kvällen kollar jag alltid tävlingsresultaten, i dag var Main Road som vi sålde i våras femma i 1,45 i Wellington, hans äldre bror Cadence vann klassen. Peder var precis placerad i 1,50 med All In.
  
God natt.