Små lätta moln

Veckan flöt på med redovisningar, didaktik och tömkörning, och alla tre hästarna har skött sig så fint att de fluffiga molnen, som snabbt infinner sig när hästarna är duktiga och ridningen fungerar bra, nu har anlänt.

Hopplektionen i torsdags var kanon. Lite mer fokuserad ryttare, med bättre plan och hästen mer inramad mellan hjälperna, tydligare framme, lite djupare sits på det och poff så föll allting på plats. Plötsligt blev allt busenkelt och Chimeca hoppade banan med fina språng och bra flyt! Och jag är definitivt med i matchen igen, härlig känsla. Nästa helg är det tävlingsdags, längtar redan.

Newton har extraknäckt på gymnasiet ett pass denna vecka, när jag har ridit honom har han känts fin. Avrundade med att rida för Marianne i fredags, vi siktar fortfarande på att han ska bli hipp-dressyrhäst i slutändan och fortsätter på samma sätt.

Betty har haft en omväxlande vecka - longering, galopp på ängarna, ett dressyrpass i ridhuset, och så har vi hoppat igen! Det är så lätt att känna sig stressad såhär på våren, men bara för att hon är fyra år fyllda är det inte automatiskt enmetershoppning som står på schemat. Med henne vill jag verkligen ta mig tid och göra sakerna i rätt ordning, och för att kunna ta henne till hindren på ett vettigt sätt har jag känt att markarbetet behöver mer tid. Löshoppa kan hon, hoppa linjer med hjälphinder fungerar bra, men för att kunna få till bra anridningar i galopp krävs det ändå lite precision i markarbetet. Nu bjuder hon bra framåt, till båda tyglarna, håller balansen ganska bra på raka och böjda spår och går att reglera åtminstone litegrann i galoppen, så nu kände jag att vi var redo att ta upp hoppningen igen och komma vidare med den.

Eftersom det är ganska bra drag under fotsulorna på fröken numera, vilket är jättekul, så höll jag det så lugnt och enkelt det gick, annars hinner vare sig hon eller jag med. Ett lågt infångat hinder på långsidan med marklinje lite utdragen, lagom början.

Först travhoppade vi, i bjudning med lätt hand så hon får tänka själv, och sedan avsaktning på rakt spår efteråt... när hon slutat bocka. Använde röst och position för den avsaktningen för att slippa ta henne i munnen, och då får hon balansera sig själv i den övergången. Fungerade jättebra, hon taxerar bra in och är mycket mer intresserad nu än när jag hoppade in henne i höstas. Sedan lugnt skritta ner och därefter rida an i trav igen. När hon sansat sig lite mer gjorde jag några enkla anridningar i galopp åt båda hållen. Fick jättefina lägen framåt och mjuka fina språng. Ett bra kvitto på att markarbetet gett resultat, hon tyckte det var störtkul och kände sig bäst i hela världen. Och den känslan vill jag ju vara rädd om. Nu är det bara att successivt avancera vidare!

Tänker på RGB-clinicen i höstas, i arbetet med unghästarna var det så trevligt klimat för dem att jobba i. Lugnt och metodiskt med fokus på att grundridningen fungerar, och enkla men genomtänkta övningar att jobba i. Hästarna fick verkligen tid att tänka efter och gavs bästa förutsättningarna för att lyckas. En fantastisk förebild att inspireras av!