Små, små steg!

Idag tog jag och Zessan en kvällspromenad ute på fälten. I grönt, torrt gräs utan den minsta antydelse till lera. Och så sol förstås. Att det alltid regnar i England stämmer verkligen inte, eller så har jag bara haft världens flyt med mina månader, för här är varmt och sommar! Fast det har faktiskt börjat flyga lite torra löv på gårdsplan. Ganska mysigt. Och det är väl kanske den svenska medfödda instinkten om att istiden är på väg, som får mig att längta ner i té-koppen på kvällarna och ta på mig en stickad tröja, trots sommarvärmen på dagarna och den ständigt återkommande bonnabrännan. Häromdagen tog jag faktiskt på mig ett par ylle-strumpor på morgonen. Big mistake. Man är ju inte den skarpaste kniven...

Det blev en lugn dag för Z idag för det är ganska mycket nytt jobb för henne som tar ganska mycket på hennes kropp. Hon har ändrat sig väldigt vilket är fantastiskt roligt. Min häst kanske inte har en galopp att skryta sig blå över, men med mycket konsekvent och målmedveten träning så har den blivit bättre än någonsin. Och även om hon inte direkt gör det av sig själv och utan att försöka slippa, så närmar vi oss den där piruettgaloppen. Lika mycket som vi jobbar på att hon ska ändra sig och bära sig på ett sätt som hon inte behövt innan, så jobbar min hjärna för att hålla huvudet kallt och alla tentakler i styr.

Små, små framsteg varje dag =). Magkänslan säger Smile. So I just keep smiling.

Här är en bild på Zessan för ett år sedan när vi haft en fantastisk tävlingsdag med vinst med laget från Segersta i DIV1 2011, och Z dessutom vann klassen. Note to self: Sådär många rosetter vill vi alltid ha med oss hem! Jobba, jobba.